Vänner för livet?
Facebook heter en ny företeelse som sprider sig likt en präriebrand. Alla tycks vilja vara med. Eftersom jag är rätt dålig på sådant, medförde min nyfikenhet att jag plötsligt var med. Mitt face fanns i facebook, helt omgivet av tonåringar, mest gamla elever. Av någon anledning kom min adresslista i gmail att spela med. EFtersom var och varannan elev någongång mailat in ett arbete, så förekom dessa med bild och allt - i den mån de själva loggat in på Facebook. Så varje dag droppar det in några nya vänner, gamla, och nya , elever som visar upp sig och sina foton. Man kan skriva några rader och lyckönska till en spännande utbildning eller bara säga Kom och hälsa på ... skolan finns kvar. Det kan ta tid - ytterligare en faktor vid sidan om alla TV-spel och annat som sker via datorskärmen.
En rolig grej är att jag blivit vän med min fru - det var jag visserligen tidigare, men nu kan vi kommunicera med små meddelanden och bete oss som vilka tonåringar som helst.
Hade det inte varit för allt pappers-/dataarbete hade jag plockat fram staffli och oljefärger, köpt ett halvt dussin dukar i olika storlekar och satt mig ner och målat av min egen längtan efter strandens stenar eller himlens hemlighet. Jag minns någon konstnär, som ställde ut sina strandtavlor på ett galleri i Göteborg. Det intressanta var alla hans fotostudier som fungerade som förlagor. Sen var det bara att måla. Men den tiden kommer väl. Ytterligare en gammal hobby att blåsa liv i. Blicken följer strandlinjen till dess att himmel och hav bildar ett.
Himlen, ja, rejäla åskväder tornar upp sig över horisonten, Idag hann vi nätt och jämt hem på våra cyklar innan det brakade loss. Plötsligt, mitt i den sensomriga oskuldsfullheten var det över oss. Men strax dessförinnan hade himlen visat sig från sin kommunikativa sida: "There is a message for us" sa Lilias amerikanske släkting på besök för ett antal år sedan. Det var väl Gud han menade. Nu är kusin John kanske med vid meddelandena; I have a message for you ... han omklom i en olycka.
Imorgon ska jag leverera ett drygt 40-tal ex av Elever skriver och lär, den där metodboken jag skrev för snart 15 år sedan. De ska användas i en skrivkurs på svenskinstitutionen i Göteborg. Jag minns när vi hade Mary K Healy från Berekely-universitetet som kursledare och formligen njöt av alla de nya grepp hon lärde ut. En del av alla hennes exempel blev till den där lilla grå boken. Jag är mest glad å hennes väggnar - det var summan av hennes undervisning som så radikalt ändrade vår undervisning och syn på kunskap. Hon har verkligen blivit en vän för livet, både till Lilia och mig. Må hennes tankar leva vidare och vidare...
En rolig grej är att jag blivit vän med min fru - det var jag visserligen tidigare, men nu kan vi kommunicera med små meddelanden och bete oss som vilka tonåringar som helst.
Hade det inte varit för allt pappers-/dataarbete hade jag plockat fram staffli och oljefärger, köpt ett halvt dussin dukar i olika storlekar och satt mig ner och målat av min egen längtan efter strandens stenar eller himlens hemlighet. Jag minns någon konstnär, som ställde ut sina strandtavlor på ett galleri i Göteborg. Det intressanta var alla hans fotostudier som fungerade som förlagor. Sen var det bara att måla. Men den tiden kommer väl. Ytterligare en gammal hobby att blåsa liv i. Blicken följer strandlinjen till dess att himmel och hav bildar ett.
Himlen, ja, rejäla åskväder tornar upp sig över horisonten, Idag hann vi nätt och jämt hem på våra cyklar innan det brakade loss. Plötsligt, mitt i den sensomriga oskuldsfullheten var det över oss. Men strax dessförinnan hade himlen visat sig från sin kommunikativa sida: "There is a message for us" sa Lilias amerikanske släkting på besök för ett antal år sedan. Det var väl Gud han menade. Nu är kusin John kanske med vid meddelandena; I have a message for you ... han omklom i en olycka.
Imorgon ska jag leverera ett drygt 40-tal ex av Elever skriver och lär, den där metodboken jag skrev för snart 15 år sedan. De ska användas i en skrivkurs på svenskinstitutionen i Göteborg. Jag minns när vi hade Mary K Healy från Berekely-universitetet som kursledare och formligen njöt av alla de nya grepp hon lärde ut. En del av alla hennes exempel blev till den där lilla grå boken. Jag är mest glad å hennes väggnar - det var summan av hennes undervisning som så radikalt ändrade vår undervisning och syn på kunskap. Hon har verkligen blivit en vän för livet, både till Lilia och mig. Må hennes tankar leva vidare och vidare...
Kommentarer
Postat av: Anders W
Hej,
det var fina bilder! Jag ser inte den första lika mycket som de två sista. De har en tydligare komposition för mig.
Dramatiska himlar inbjuder verkligen till fotografi och det är svårt att motstå frestelsen att fota hela alltet. Inte alla blir lika mäktiga på bild som när man såg dem dock. Det är en konst att få till det.
För lite drygt ett år sedan hade jag en bra dag skådarmässigt och fotomässigt vid Isbladskärret på Djurgården. Kolla om du vill. :-)
http://dagensfagel.blogspot.com/2006/08/sunrise-and-sunset-at-isbladskrret.html
Skåda lugnt!/Anders
Postat av: Annette
Var kan man köpa Elever skriver och lär?
Trackback