Fågeljakten
Som överenskommet åkte vi ut i det halländska landskapet, CG och jag, för att om möjligt se en brun glada.Det gjorde vi inte. Vi såg ingen glada alls. Men i Vinberg, en del av Falkenbergs kommun, där fick vi på en dryg halvtimme se mängder med ormvråk, bivråk, fjällvråk och en sparvhök. Ett par rådjur passerade synfältet med en hund i hasorna.
I Ågård såg vi en stenfalk i snabb lågflykt på jakt efter något byte. Molnen spelade sitt omväxlande färgspel från ljusaste grårosa till blåsvart fjärran. Regnet fanns som en ständig möjlighet. Snabb förflyttning till Smedsgård norrut, strax innanför gränsen till Varberg. Spetsbergsgås hades funnits där för kort tid sedan. Fyra gånger fyra gick vi igenom gässen utan att finna en endast spetsbergare. Bara grågås i försvarliga mängder. Kanadagäss fanns det också gott om liksom några vitkindade. Gråhäger och bläsand, kricka och gräsand tillsammans med några storspovar kompletterade bilden.
Det var inte förrän vi kommit till Ramsjöholm som vi hittade de förlorade gässen. 42 spetsbergsgäss kunde vi räkna in - dock på för långt fotoavstånd i det vikande dagsljuset. Blå och brun kärrhök visade sina konster.
På vägen stötte vi på denna "jagande" rovfågel. Tänk att mask skulle vara så gott! Kanske borde den heta maskvråk istället? Men det passar inte så bra för denna imposanta varelse, som kan få vem som h elst att känna ilningar av rädsla:
Så till Lynga, en fantastisk långgrund strand, första gången för mig. Nu gällde jakten havsfågel. Tordmular, grisslor och lunnar har påträffats utefter kusten i dåligt skick, utmattade och ibland tom. döda. Jag minns de kraftfulla fåglarna från nordkapsområdet i Norge i somras - fantastiska flygare - och dykare. Och nu kan det gå så här illa. Nu fanns där istället en gråhakedopping, några stprspovar och för mig årets första rödspov, troligen Islandica. Fotoavståndet aningen stort och dessutom med duggregn - inget väder för en dyrbar kamera.
Vid Ramsjöholm fanns en stor hjord vildsvin, visserligen väl inhägnade, men i alla fall. Impoerande stora djur som man inte vill möta öga mot öga eller få framför bilen.
I Ågård såg vi en stenfalk i snabb lågflykt på jakt efter något byte. Molnen spelade sitt omväxlande färgspel från ljusaste grårosa till blåsvart fjärran. Regnet fanns som en ständig möjlighet. Snabb förflyttning till Smedsgård norrut, strax innanför gränsen till Varberg. Spetsbergsgås hades funnits där för kort tid sedan. Fyra gånger fyra gick vi igenom gässen utan att finna en endast spetsbergare. Bara grågås i försvarliga mängder. Kanadagäss fanns det också gott om liksom några vitkindade. Gråhäger och bläsand, kricka och gräsand tillsammans med några storspovar kompletterade bilden.
Det var inte förrän vi kommit till Ramsjöholm som vi hittade de förlorade gässen. 42 spetsbergsgäss kunde vi räkna in - dock på för långt fotoavstånd i det vikande dagsljuset. Blå och brun kärrhök visade sina konster.
På vägen stötte vi på denna "jagande" rovfågel. Tänk att mask skulle vara så gott! Kanske borde den heta maskvråk istället? Men det passar inte så bra för denna imposanta varelse, som kan få vem som h elst att känna ilningar av rädsla:
Så till Lynga, en fantastisk långgrund strand, första gången för mig. Nu gällde jakten havsfågel. Tordmular, grisslor och lunnar har påträffats utefter kusten i dåligt skick, utmattade och ibland tom. döda. Jag minns de kraftfulla fåglarna från nordkapsområdet i Norge i somras - fantastiska flygare - och dykare. Och nu kan det gå så här illa. Nu fanns där istället en gråhakedopping, några stprspovar och för mig årets första rödspov, troligen Islandica. Fotoavståndet aningen stort och dessutom med duggregn - inget väder för en dyrbar kamera.
Vid Ramsjöholm fanns en stor hjord vildsvin, visserligen väl inhägnade, men i alla fall. Impoerande stora djur som man inte vill möta öga mot öga eller få framför bilen.
Kommentarer
Trackback