Den dagliga tågluffen
Nu har det alltså börjat - tågresandet. Morgonens tåg var visserligen ett vilsegånget pendeltåg med begränsad bekvämlighet men vi kom fram i alla fall, närmare en kvart försenade. Öresundstågen klarar 170 km/t, pendeltågen möjligen 130, så kändes det i alla fall.
Skolans nya lokaler har en fantastisk utsikt över hamnen. När man väl har tagit sig fem eller sex trappor upp har man god valuta för ansträngningen.
Hemresan var bättre - ett riktigt tåg med god plats för armar och ben, en hamburgare med pommes frites, en lättöl och två tjocka pocketböcker med garanterad spänning. Jag har visserligen bortåt 20 mer eller mindre påbörjade, mestadels på hyllor och inte i, men att släppa in mig i en bokhandel är som att ge ett barn frikort i godisbutiken - alla ekonomiska invändniningar utsätts för en enorm inflation: "Jag ligger ju redan inne på krediten och ett par böcker mer eller mindre ..." Man ska va go' mot sig själv.
När Morris fått sitt och dragit runt mig utefter stränderna på cykel, var det dags för fågl... ja, ni vet. Sålunda utrustad med lilla ryggsäcksstolen att sitta på, tuben med nyputsade linser och så en Nikon 4500 för digiscoping (den verkar ta betydligt bättre bilder än contaxen) samt min nya Canon med 300mm + extender. Ett par andra likasinnade satt också alldeles stilla och bara väntade på att en stor flock vadare skulle slå sig ner alldeles intill.
Snabba förflyttningar utefter hela viken, så stannar alla på samma ställe och börjar plocka i sig flygbränsle med kvicka rörelser. Det är kärrsnäppor som dominerar, kustsnäppor, några spovnäppor, någon enda svartsnäppa i grå tonårskläder och långa ljusröda ben, sandlöpare, strandpipare och lite annat smått och gott.
Ladusvalorna hade lågflygningsövningar över den lilla pölen. Har var det tacksamt att sitta och försöka fånga dessa otroligt snabba flygare. Det gick säkert tvåhundra bilder för att få några med fågel på, ovanstående är kanske den bästa och som extra bonus kom en sädesärla med i någon akrobatisk imitation av svalorna. Men de flesta knäppningarna föreställde bara lite vatten och gräs, ibland en vinge eller så.
Ett par gulärlor fladdrade nervöst av och an i gräset. Ibland kom ett av fölen och betade och då smet gulärlorna gärna in bland hovarna.
Gräsklippning i den kalla septemberkvällen där gullmolnen kransade fästet på ett överdådigt sätt. Det är snart dags att tända en brasa.
Skolans nya lokaler har en fantastisk utsikt över hamnen. När man väl har tagit sig fem eller sex trappor upp har man god valuta för ansträngningen.
Hemresan var bättre - ett riktigt tåg med god plats för armar och ben, en hamburgare med pommes frites, en lättöl och två tjocka pocketböcker med garanterad spänning. Jag har visserligen bortåt 20 mer eller mindre påbörjade, mestadels på hyllor och inte i, men att släppa in mig i en bokhandel är som att ge ett barn frikort i godisbutiken - alla ekonomiska invändniningar utsätts för en enorm inflation: "Jag ligger ju redan inne på krediten och ett par böcker mer eller mindre ..." Man ska va go' mot sig själv.
När Morris fått sitt och dragit runt mig utefter stränderna på cykel, var det dags för fågl... ja, ni vet. Sålunda utrustad med lilla ryggsäcksstolen att sitta på, tuben med nyputsade linser och så en Nikon 4500 för digiscoping (den verkar ta betydligt bättre bilder än contaxen) samt min nya Canon med 300mm + extender. Ett par andra likasinnade satt också alldeles stilla och bara väntade på att en stor flock vadare skulle slå sig ner alldeles intill.
Snabba förflyttningar utefter hela viken, så stannar alla på samma ställe och börjar plocka i sig flygbränsle med kvicka rörelser. Det är kärrsnäppor som dominerar, kustsnäppor, några spovnäppor, någon enda svartsnäppa i grå tonårskläder och långa ljusröda ben, sandlöpare, strandpipare och lite annat smått och gott.
Ladusvalorna hade lågflygningsövningar över den lilla pölen. Har var det tacksamt att sitta och försöka fånga dessa otroligt snabba flygare. Det gick säkert tvåhundra bilder för att få några med fågel på, ovanstående är kanske den bästa och som extra bonus kom en sädesärla med i någon akrobatisk imitation av svalorna. Men de flesta knäppningarna föreställde bara lite vatten och gräs, ibland en vinge eller så.
Ett par gulärlor fladdrade nervöst av och an i gräset. Ibland kom ett av fölen och betade och då smet gulärlorna gärna in bland hovarna.
Gräsklippning i den kalla septemberkvällen där gullmolnen kransade fästet på ett överdådigt sätt. Det är snart dags att tända en brasa.
Kommentarer
Trackback