Back to basics
Den andra veckan med elever blev även den lite provisorisk, nu pga. att de nya lokalerna inte blivit riktigt i ordning. Imorgon ska de dock fungera. Så nu har jag läget under kontroll och det känns bra. Natten till idag var dock lite speciell: för att möjliggöra för Emily & o att ha sitt party till 150 dB eller så, flydde vi föräldrar och övernattade i ett vandrarhem inte så långt hjärifrån. Dock skönt att vara hemma igen med toaletter inom räckhåll och inte 50 m bort i huvudbyggnaden.
På morgonen anslöt jag mig till de ca 20 skådare som samlats till kulingen kring Glommens sten. Det gick långa stunder utan att något hände. Men plötsligt ropade någon:
- Grålira! Långt ut! Uppe, nere, upp, nere, uppe.
Långt ut betyder att alla andra kan se den men inte jag. Uppe resp nere betyder att den "syns" över eller under horisontlinjen. Vi ser tydligt Varberg i norr men den siluetten ligger på drygt 20 km. Svårt att veta på vilket avstånd gråliror, gulnäbbade liror och lunnefåglar går, men att se dem krävs lång träning och att avgöra vad som är vad kräver ännu större. Jag måste avbryta seansen för att åka på Helenas födeledagskalas.
Morris snarkar. Han var ute i duggregnet och käkade frenetiskt på ett s.g. tuggben som blivit lagom upplöst i ösregnet. Måtte han slippa dålig mage igen!
Lördagen var en ljuvlig dag med sommarvärme och sol. Att bara sitta ner vid Morups tånge, någonstans utefter strandkanten och bara vänta på att en flock blandade vadare ska slå sig ner, är en av höjdpunkterna.
Ett par gulärlor hoppade kring i tångbankarna med jäsande innehåll och mängder med småkryp. Större och mindre strandpipar, kärrsnappor, spovsnäppor, sandlöpare, roskarlar, små-, mo- och kustsnäppor ingick också i de snabbflygande flockarna.
De flesta av fåglarna är 1k, dvs. födda i år, under sitt förta kalenderår.
Vanligast är kärrsnäpporna. Men man får leta rätt rejält innan man hittar en mindre strandpipare bland alla ungfåglar:
Med sin gula orbitalring kring ögat och det diffusa ögonbrynsstrecket går den ändå att skilja från den större strandpiparen. Och över alltihopa svävar den av de bruna kärrhökarna.
På morgonen anslöt jag mig till de ca 20 skådare som samlats till kulingen kring Glommens sten. Det gick långa stunder utan att något hände. Men plötsligt ropade någon:
- Grålira! Långt ut! Uppe, nere, upp, nere, uppe.
Långt ut betyder att alla andra kan se den men inte jag. Uppe resp nere betyder att den "syns" över eller under horisontlinjen. Vi ser tydligt Varberg i norr men den siluetten ligger på drygt 20 km. Svårt att veta på vilket avstånd gråliror, gulnäbbade liror och lunnefåglar går, men att se dem krävs lång träning och att avgöra vad som är vad kräver ännu större. Jag måste avbryta seansen för att åka på Helenas födeledagskalas.
Morris snarkar. Han var ute i duggregnet och käkade frenetiskt på ett s.g. tuggben som blivit lagom upplöst i ösregnet. Måtte han slippa dålig mage igen!
Lördagen var en ljuvlig dag med sommarvärme och sol. Att bara sitta ner vid Morups tånge, någonstans utefter strandkanten och bara vänta på att en flock blandade vadare ska slå sig ner, är en av höjdpunkterna.
Ett par gulärlor hoppade kring i tångbankarna med jäsande innehåll och mängder med småkryp. Större och mindre strandpipar, kärrsnappor, spovsnäppor, sandlöpare, roskarlar, små-, mo- och kustsnäppor ingick också i de snabbflygande flockarna.
De flesta av fåglarna är 1k, dvs. födda i år, under sitt förta kalenderår.
Vanligast är kärrsnäpporna. Men man får leta rätt rejält innan man hittar en mindre strandpipare bland alla ungfåglar:
Med sin gula orbitalring kring ögat och det diffusa ögonbrynsstrecket går den ändå att skilja från den större strandpiparen. Och över alltihopa svävar den av de bruna kärrhökarna.
Kommentarer
Trackback