My face in a book - my book in a bookcrossing
Mitt på dagen, när man ska gå hem efter en skoldag, känns pensioneringen nästan som ett hot: vad farao ska man ta sig till om ett eller annat år? Fåglar i all ära, olästa böcker i all ära, pensionärsträffar - nä fy! Inget jag längtar efter. Men nu, förmiddagarnas hetsiga puls, massor av möten med unga människor, kolleger, det livets puls, ganska härligt.
Men fråga mig imorgon bitti, klockan 06.10, om jag möjligen skulle vilja återvända till den varma sängen ... vem skulle inte vilja bli pensionär då? Jag vet många.
Jag får fler och fler facebooksvänner - och det är roligt. Särskilt när en och annan som varit borta ett par år eller så efter att ha tagit studenten hör av sig och berättar om sina framtidsplaner. Och så är det egentligen - de man haft som elever blir i någon mening, och inte sällan på ett lite djupare plan, ens vänner. Det kan funka så i ett par tre år eftersom man lär känna varandra så väl. Men självklart, man inser att den ena fasen avlöser den andra och man vet att de flesta ser man över huvud taget aldrig mer. De försvinner till Umeå, Stockholm eller bara till Borås. Men jag börjar ana att Facebook-varianten kanske inte är så dum egentligen. De gånger man stött på någon elev på stan har alltid varit glädjestunder - för båda parter. Nu kan man få en liten hälsning, bara så där. Inte undra på att detta har blivit succé.
När jag för tre år sedan var på 40-årsjubileum av studenten, blev det så uppenbart: jag hade väl bara stött på någon enda av mina gymnasiekamrater under alla dessa år. Och nu räckte en kväll på restaurang dåligt till för att uppdatera varandra. Med Facebookvarianten är jag säker på att kontakten varit helt annorrlunda.
En annan företeelse växer snabbt: bookcrossing. Lilia är medlem och h ar fått några meter med etiketter. Dea ska sättas synligt på de böcker man vill bli av med - för att någon annan ska hitta dem, läsa dem och prångla vidare. Sist vi var i Konserthuset i Göteborg, blev vi av med ett par böcker på det viset. Jag tror att det är mer med detta, mottagaren ska nog registrera sig eller så, fler detaljer föjer så småningom.
Men kommer det att bli så att överflödet av böcker kommer att märkas - precis på samma sätt som gratistidningarna tränger sig på en? Nej, det är annorlunda mee böcker. Jag tror inte att de kommer att ligga i travar och skräpa. Men jag vädrar morgonluft - nu kan man slippa snorkiga antikvariatägare och förhoppningsvis bli av med sina överblivna böcker på ett anständigt sätt. Det blir väl bokhandeln man får beklaga, som kanske inte får sålt tillräckligt.
Men fråga mig imorgon bitti, klockan 06.10, om jag möjligen skulle vilja återvända till den varma sängen ... vem skulle inte vilja bli pensionär då? Jag vet många.
Jag får fler och fler facebooksvänner - och det är roligt. Särskilt när en och annan som varit borta ett par år eller så efter att ha tagit studenten hör av sig och berättar om sina framtidsplaner. Och så är det egentligen - de man haft som elever blir i någon mening, och inte sällan på ett lite djupare plan, ens vänner. Det kan funka så i ett par tre år eftersom man lär känna varandra så väl. Men självklart, man inser att den ena fasen avlöser den andra och man vet att de flesta ser man över huvud taget aldrig mer. De försvinner till Umeå, Stockholm eller bara till Borås. Men jag börjar ana att Facebook-varianten kanske inte är så dum egentligen. De gånger man stött på någon elev på stan har alltid varit glädjestunder - för båda parter. Nu kan man få en liten hälsning, bara så där. Inte undra på att detta har blivit succé.
När jag för tre år sedan var på 40-årsjubileum av studenten, blev det så uppenbart: jag hade väl bara stött på någon enda av mina gymnasiekamrater under alla dessa år. Och nu räckte en kväll på restaurang dåligt till för att uppdatera varandra. Med Facebookvarianten är jag säker på att kontakten varit helt annorrlunda.
En annan företeelse växer snabbt: bookcrossing. Lilia är medlem och h ar fått några meter med etiketter. Dea ska sättas synligt på de böcker man vill bli av med - för att någon annan ska hitta dem, läsa dem och prångla vidare. Sist vi var i Konserthuset i Göteborg, blev vi av med ett par böcker på det viset. Jag tror att det är mer med detta, mottagaren ska nog registrera sig eller så, fler detaljer föjer så småningom.
Men kommer det att bli så att överflödet av böcker kommer att märkas - precis på samma sätt som gratistidningarna tränger sig på en? Nej, det är annorlunda mee böcker. Jag tror inte att de kommer att ligga i travar och skräpa. Men jag vädrar morgonluft - nu kan man slippa snorkiga antikvariatägare och förhoppningsvis bli av med sina överblivna böcker på ett anständigt sätt. Det blir väl bokhandeln man får beklaga, som kanske inte får sålt tillräckligt.
Kommentarer
Trackback