Tillvarons grammatik är enklare
Vaför ska man ha grammatikprov? En massa invecklade konstiga benämningar på begrepp som tydligen är så svåra att lära in. Vad har jag missat om inlärning när många blandar ihop det ena med det andra? Spridningen är i vart fall rätt påtaglig.
I morse var det sol och klart och kallt. Jag tog med mig stora kameran i fall att. Morris ledde promenaden med hela kopplets längd. Så dök gråhägern upp ovanför talltopparna och flög majestätiskt i maklig takt - och då var jag tacksam över att jag släpat på canonklumpen:
En tornfalk flög in från havet på lite längre avstånd. Annars var det en viss stillhet efter stormen. Löpsedlarna hade hotat med att Halland skulle dränkas igår. Det vore intressant att se hur högt vattnet hade gått. Spåren var tydliga, men de uppkastade tångruskorna hade inte gått högre upp än till gräskanten, dvs. något högre än vanligt.
Det är snarare typiskt för kvällstidningarnas löpsedlar - stora överdrifter för att locka någon lösnummerköpare. Men sådant roar mig inte och det är sällan någon kvällstidning som till sist tänder vedträna i spisen.
På väg hem satt några småfåglar och begrundade tillvaron. Först nu, när dagen strax är slut, kom jag att tänka på dem. Det blev till att titta i fågelboken - det går snabbt att glömma alla karaktärer man eventuellt kunnat.
Grönsiska var det inte, inte gulhämpling heller. Grönfink brukar sitta just där dessa satt, men dem uteslöt jag också. Gulsparv måste det vara, honor som går in i sin första vinter. Har jag missat något är jag alltid tacksam för synpunkter.
Det blev en tur till Göteborg också. Emily skulle ha några musikprylar och jag passade på att skaffa en liten TV till arbetsrummet. Den gamla, som Emily vann för snart 15 år sedan, har fått sådant glapp i scartkontakten att det ibland inte går att varken höra eller se - eller så blir allt rött. Nu för tiden är TV-apparater platta små saker som är lätta att placera. Nu blir det lättare att klara kanalkrockarna.
I morse var det sol och klart och kallt. Jag tog med mig stora kameran i fall att. Morris ledde promenaden med hela kopplets längd. Så dök gråhägern upp ovanför talltopparna och flög majestätiskt i maklig takt - och då var jag tacksam över att jag släpat på canonklumpen:
En tornfalk flög in från havet på lite längre avstånd. Annars var det en viss stillhet efter stormen. Löpsedlarna hade hotat med att Halland skulle dränkas igår. Det vore intressant att se hur högt vattnet hade gått. Spåren var tydliga, men de uppkastade tångruskorna hade inte gått högre upp än till gräskanten, dvs. något högre än vanligt.
Det är snarare typiskt för kvällstidningarnas löpsedlar - stora överdrifter för att locka någon lösnummerköpare. Men sådant roar mig inte och det är sällan någon kvällstidning som till sist tänder vedträna i spisen.
På väg hem satt några småfåglar och begrundade tillvaron. Först nu, när dagen strax är slut, kom jag att tänka på dem. Det blev till att titta i fågelboken - det går snabbt att glömma alla karaktärer man eventuellt kunnat.
Grönsiska var det inte, inte gulhämpling heller. Grönfink brukar sitta just där dessa satt, men dem uteslöt jag också. Gulsparv måste det vara, honor som går in i sin första vinter. Har jag missat något är jag alltid tacksam för synpunkter.
Det blev en tur till Göteborg också. Emily skulle ha några musikprylar och jag passade på att skaffa en liten TV till arbetsrummet. Den gamla, som Emily vann för snart 15 år sedan, har fått sådant glapp i scartkontakten att det ibland inte går att varken höra eller se - eller så blir allt rött. Nu för tiden är TV-apparater platta små saker som är lätta att placera. Nu blir det lättare att klara kanalkrockarna.
Kommentarer
Trackback