Stillhet
Morris är alltid lika glad när kopplet pker fram. Ivrigt ställer han sig vid dörren, svansen går. Idag har den svartbente strandpiparen varit synlig för fjärde gången ner på tången. Tja, man kan ju lika gärna ... Med regndroppar pånäsan körde vi ner, regnet drog bort mot söder och bildade en mäktig bakgrund med gråblå molnfond mot blåa vågor. Här glömmer man allt, bokstavligen. Den lilla contaxen är tillbaka från Kanarieöarna. AV en tillfällighet stötte jag ihop med en f.d. granne som kunde sälja tre batterier till denna utgångna med skarptecknande kamera med Zeissoptik.
Kustsnäppa, kustpipare och myrsnäppa skulle finnas - och det fanns. Kustsnäppan och myrditon var nya för mig i år. Här står en myrsnäppa blickstilla och ska väl till att somna.
Lite längre bort, i kretsen av 70 - 80 kärrsnäppor, fanns kustnäpporna. Bilderna blev inget vidare men man ser ju vad det är. Till sist en rödbena under en paus i minglandet. Den första lilla bilden bjuder på både
kustsnäppa, myrsnäppa och kärrsnäppa. Nummer två föreställer en kustpipare.
Morris håller sig still, han har inte ens lust att gräva utan lägger sig i skymningsgräset. Snäll vovve!
Man ska gå medan det är som bäst. Det låter från snärtigt kraftiga strandskatetrumpetanden, storspovarna joddlar med och de större strandpiparna kvillrar sin låt, blandat med rödbenornas tju - hu, tju - hu. Så går vi i den tätnande skymningen. Fyren får en röd sol bakom sig och hela naturen blir så himla kitschig:
På ängarna intill går ungdjur och betar. Kan det vara bättre? Eller måste man ha ett visst mått av lidande för att det ska kännas verkligt? Det får bli törnsångarens påminnelse.
Kustsnäppa, kustpipare och myrsnäppa skulle finnas - och det fanns. Kustsnäppan och myrditon var nya för mig i år. Här står en myrsnäppa blickstilla och ska väl till att somna.
Lite längre bort, i kretsen av 70 - 80 kärrsnäppor, fanns kustnäpporna. Bilderna blev inget vidare men man ser ju vad det är. Till sist en rödbena under en paus i minglandet. Den första lilla bilden bjuder på både
kustsnäppa, myrsnäppa och kärrsnäppa. Nummer två föreställer en kustpipare.
Morris håller sig still, han har inte ens lust att gräva utan lägger sig i skymningsgräset. Snäll vovve!
Man ska gå medan det är som bäst. Det låter från snärtigt kraftiga strandskatetrumpetanden, storspovarna joddlar med och de större strandpiparna kvillrar sin låt, blandat med rödbenornas tju - hu, tju - hu. Så går vi i den tätnande skymningen. Fyren får en röd sol bakom sig och hela naturen blir så himla kitschig:
På ängarna intill går ungdjur och betar. Kan det vara bättre? Eller måste man ha ett visst mått av lidande för att det ska kännas verkligt? Det får bli törnsångarens påminnelse.
Kommentarer
Trackback