Nu är jag hårdskådare av den iberiska gransångaren

Att vara hårdskådare - kan det vara liktydigt med att ha pippi på något? Efter de sedvanliga morgonceremonierna gav jag mig så iväg till Särdals strandskog, havandes en liten karta som Dagens fågel försett mig med. De var precis så detaljerad att jag hade en viss aning om vart jag skulle. Så småningom hittade jag en initierad ortsbo som fattade galoppen och hjälpte mig på traven: kör upp där, ta till höger där och fortsätt sedan osv. Då såg jag dem, tripoder med fasta kikare, bipoder med kikare runt halsen och en enda monopod med kamera på. En hade dessutom en antenn formad som ett stekpannelock av glas men större och av genomskinlig plast. Själv hade jag min lilla fickbandspelare, typ Walkman fast tvärtom, om man förstår vad man menar. Man får inte vara osv.

Sällad till sällskapet lyssnade jag och tänkte: Det här blir inte lätt. Hur kan man hitta en så liten fågel bland alla dessa belövade trädkronor? Och så ska man känna igen ljudet på den också. Men det var ett lätt ljud att höra skillnad på. Mycket tydligt, distinkt och rytmiskt lätt att komma ihåg. Så här lät det: pju, pju, pju, pedu, pedu, pedu (pedu). Rätt som det var satt den ovanför våra huvuden och lät. Det gick också att fotografera den:

image281

Den iberiska gransångaren finns inte med i min fågelbok, så det är tur att jag har en mängd bilder så att den går att beskriva i raritetsrapporten (den avkrävs man när man påstår sig ha sett en ovanlig fågel - om man ska får räkna in fyndet bland sina övriga kryss)
.

Det var då ändå en fröjd, igår tofslärkan, idag den iberiska gransångaren.

Gräsklipparen vägrade att starta härom dagen. "Det är tängstiftet" sa min nyvunne vän, proffs på dylika apparater. Den startade. Nå gräset, det gräset, som vi betalt stora pengar för, vill inte växa. När Felix L. AB hade bearbetat och fördelat jorden och sått och vältat och vad allt man nu gjorde, fick jag rådet att inte vattna, låt naturen ha sin gång. Tre gånger frågade jag och tre gånger fick jag samma svar: vattna inte, låt naturen ha sin gång. Och naturen hade detta i form av lite regn dagen efter. Så kloka de är, tänkte man. Men det var ju då jag hade måst vattna för sedan kom det inte regn på ganska länge. Däremot en liten värmebölja med ibland 25 grader varmt och sol.
Det var väl då jag började ringa firman. Jodå, nu kunde jag pröva med vatten, varom inte skulle man komma hit och komplettera med lite livligare (= levande) gräsfrö.

"Gräsmattan", ursäkta sitatttecknen, ser precis lika dan ut nu som den gjorde den 2 mars, rajgräs i grova tuvor och kala fläckar på rätt stora ytor. Den tredje kom gräsmattegänget. Kanske man ska sätta citattecken här också? Jag kände mig tvungen att klippa det gräs som tagit sig igenom det tunna jordlagret - det är gjort nu. Men på sammanlagt en ganska mycket större yta växer det inget eller möjligen något vegetariskt nyttigt, skit samma, ogräs är det. Fast gräsfröna ser man. Så nu får de komma snart ... Men jag vill helst slippa skriva till konsumentombudsmän, kommunala diton, Hallands Nyheter (där älskar man denna sorts missgrepp av de etablerade firmorna, har jag förstått) och kanske till han med soptunnan i TV, Sverker eller vad han heter.

Ikväll är det något slags meloditävling på TV. Jag tror jag läser elevarbeten istället. Jag ska fråga Morris om han vill titta, annars blir det P2. Hårdskådarnörden är lite sparsmakad men han gillar sitt stuk.

Kom snart hem Lilia! Det är tomt i soffan, byrån är lomhörd och svarar inte alltid. Emily hälsar på vänner i Särö. Nu vill Morris gå ut en sväng.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback