As time goes by
Jag längtar efter serien på BBC prime om det åldrande paret som med så små medel visar varandra respekt och humor. Den gick återigen tills för ett litet tag sedan. Eller är det egentligen Lilia jag längar efter - hon ringer en à två gånger om dan, korta glimtar från 34 grader i skuggan eller badliv på playan. Här får vi vara glada om vi kommer upp till femton mellan skurarna. Men snart är allt i sina invanda banor igen.
I morse gluttade jag i Hem ljuva hem, som kom igår. Lilias kåseri pryddes av en bild av Maurice som jag tog i vintras på stranden. Han iförd regnkappa, pudelmodell och med ett tankfullt leende på läpparna. Han tittade tillbaka på mig genom bilden. Och så läste jag kåseriet och visste genast vilka överraskningar jag skulle utsätta någon av klasserna för i nästa vecka. Men bilden av stekrövaren måste nyanseras något - på allra senaste tid har han snällt fogat sig i husses fågelskådning och kan hålla sig lugn en ganska lång stund utan att trassla in sig i Zeisstubens långa spindelben.
Idag är han nyklippt och ser smäckrare ut än vanligt. Regnskyddet kom på, mest för att han inte skulle frysa och så gick vi ut mellan drivor av l
På bilden ser man en rorskarl, turnstone på engelska, eftersom den lärt sig att vända på stenar för att komma åt det somo kryper inunder. Smart. De är dessutom svår att se genom sin effektiva kamouflagedräkt.
Ikväll var det hela elva skärfläckor, kanske alla de som (ännu?) inte fått ungar. Livet är ändå rätt bra. Om det nu inte var för att banverket ska reparera eller bygga om. Idag blev det buss från Varberg. Åker man 07.13 till Göteborg, slipper man byta till buss i Mölndal, som senare tågresenärer tvingas göra.
Tofsvipan är en ovanligt ståtlig fågel. Den är dock så vanlig att man sällan rapporterar den.
Kommentarer
Trackback