Allt har sin tid

Det blev ytterligare en kontakt med svartbent strandpipare. Ett telefonsamtal till den gode vän som tidigare kört långa vägar för att se den men misslyckats, ledde nu till tre kryss för honom: fjällpipare, vitvingad tärna och svartbent strandpipare. Min inställning till "kryss" håller väl på att förändras. Naturupplevelsen i sig är så storartad och om man ser ett antal olika fåglar för femtioelfte gången spelar ingen roll - de är intressanta ändå. Men att se fler och mer sällsynta arter skapar ett sug efter att få ytterligare rariteter. Tanken på att ha en fickpipare tillgänglig har korsat min panna. Vad skulle då hända? Plong - vadarsvala i Dalarna, plong - iberisk gransångare ... Och så skulle man säkert åka på det ena eller andra larmet.

Något som fångar mitt intresse är kommentarer till bilder, där de erfarna skådarna får diskutera en fågels ålder utifrån det ena eller andra kriteriet utifrån dräktens beskaffenhet. Det verkar som om denna erfarenhet uppstår  bland fågelskådare som träffas regelbundet och diskuterar sina erfarenheter. Att hitta den där innehållsrika (pocket)boken som innehåller det mesta grundläggande om ruggning, olika dräkter och annat dithörande är en dröm jag har. Finns den? Tacksam för tips.

Men allt lärande tar tid. Det som manifesteras i kommentarerna från de mer erefarna bygger på kanske ett livs samlade erfarenheter av träget skådande. Det är inget man kommer ikapp på några år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback