Skytte i kyrkan skapar stor respekt

I går kväll gästade Göran Skytte Morup. Vi for dit i god tid och tur var det för hela kyrkan fylldes, först av oss och sedan av denne superjournalist, en av Sveriges tyngsta vid sidan av Jan Guillou, i alla fall så som vi minns honom från TV-programmet Skytte under 90-talet. Det blev en mycket personlig föreställning med titeln Ett år med Jesus.
Att Göran Skytte blivit kristen, dvs. verkligt kristen, omvänd, djupt troende etc, var det ingen tvekan om. Det man fårstått, anat, haft på känn och retat sig på under alla år bekräftade han på ett alldels tydligt och övertygande sätt.

Praktiskt taget alla som gick på journalisthögskolan under 70- och 80- talen var illröda. Och bland dessa intog Skytte en central position. Så när alla dessa fick jobb på DN, Expressen, Aftonbladet, GP osv, kom de att fungera som grindvakter, dvs. det var de som bestämde vad som skulle stå i tidningen. Det gick inte att skriva om Gud, ännu mindre om Jesus och då rakt inte om den helige ande. I alla fall inte i positiv bemärkelse. Den som antydde någon dragning åt en personlig kristen övertygelse fick stora töntstämpeln i bästa fall och kunde i värsta fall hamna utanför tidningsredaktionen - eller så fick man ge sjutton i att skriva annat än negativt om kyrka och tro.

Känslan av grindväkteri dryper det av i Hallands Nyheters artikel om nämnde Skytte på en dryg kvartssida. Där nämndes inte med ett enda ord vad hans föreläsning handlade om. I stället fick han en del frågor som antagligen skulle verka snärjande: ber han bordsbön, läser han Bibeln mer än börssidorna, blir folk provocerae av att han är kristen? Men när Skytte sköt in att frågorna var jättekonstiga, fick han till svar att det är journalistens privilegium att ställa frågor. Nog så sant ... Det är dock mer pinsamt att en journalist nöjer sig med den ytligheten utan att tänka på att läsekretsen kunde vara intresserad av vad Göra Skytte sa' där inne i den fullsatta Morups kyrka. Om den numer tillbakadragna gamla kyrktanten Ulla, som i sin krafts dagar varit 38 år i Tanzania och byggt flera skolor med sina bara händer, om värmlänningen som i otillgängliga områden fortsatt att bygga skolor och skapat många församlingar bland masajer, för att nu bara nämna något. Frågan var ju varifrån de fick sin kraft, dessa till synes totalt obetydliga människor. Skytte hade svaret. Han har dessutom gjort en film om detta.

Han berättade också om sin nya bok, i två band, som heter just Ett år med Jesus. Den innehåller 66 predikningar av Bo Brander i Lund samt Skyttes och Branders samtal efter varje predikan. Skytte ställer frågor med journalistens privilegium att ställa alla "dumma" frågor, de som kanske också är de mest väsentliga. De exempel vi fick höra fick oss att genast satsa våra medhavda pengar på detta verk. Med dedikation.

Men HN:s representant kanske inte hade tid att stanna till 20.30. Synd. Men vi uppskattar tidningen likafullt även om den inte lyckades förmedla en enda liten gnista av Skyttes eldiga tal. Den går lika bra att tända brasan med ändå.

Att ta bilen någon gång skapar förutsättningar, lite ärenden av olika slag blir med en gång möjliga. Men det viktigaste av allt är möjligheten att fira mässa i katolska kyrkan. Det går om man springer lite och står på bort mot "Hedendomen". Så blev det idag, torsdag. Sedan blev det fågelskådning: den vittrut som lockat fågelskådare till fiskhamnen i Göteborg en längre tid. Idag var det min tur. Den satt för sig själv på en ventilationshuv och lät sig fotograferas innan det var dags för en ben, nej vingsträckare.När jag tolkat Fågelguidens anvisningar om ålder, måste man komma fram till att den är en 2K fågel, dvs. den har påbörjat sitt andra kalenderår. För ett år sedan så här års låg den kanske i sin mammas ägg.

En och annan dyker upp, mest på västkusten. Så får jag veta att nästan alla vittrutar som vi ser på våra breddgrader är ungfåglar (intresseklubben antecknar väl?).



image189

Det fick jag veta i dagens reabok, Nya svenska fågelboken av Lars Imby. De flesta fågelböcker tar upp ungefär samma saker, så egentligen borde det räcka med en. Jag har en himla massa fågelböcker nu. Det blir att ha en fågelbok i ena handen och en påse ärtor i den andra när pensioneringen inträder.

Storskarvarna bedrev intensivt fiske i fiskhamnen. Den ena skraven har en tjusig häckningsfrilla, antagligen vattenkammad för att göra bäst intryck. Den andra fick upp en rejäl skädda, alldeles för stor för halsen och det säger inte lite. märkligt nog fick den ha fisken ifred - annars kan hela trutflocken komma farande och det blir slagsmål om bytet.


Hemresan gick utan att jag somnade en enda gång. Det berodde säkert på den mer än spännande cd-boken Livläkarens besök av P O Enqvist. Den handlar om Kristian VII av Danmark, som framställs som sinnessjuk. Hans giftermål med den 15 åriga engelska prinsessan ... nej, det blir för långt att berätta. Men läs boken, den är bara på knappa 400 sidor. Fast det går lättare att lyssna ...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback