Naturkrafterna är inte att leka med, om nu någon trodde det.
Lördagar har alla fördelar. Man tror att man får sova hur länge som helst. Man kan sitta upp till 03.00 natten innan och blogga hjärnan ur led. Alla i huset sover och det verkar inte finnas ett tystare ställe på jorden. När klockan antagligen är sju, det ser man inte för man hittar inte glasögonen och ögonskärpan är inställd utforskande av de inre drömbild som man precis glömde vad de handlade om när man hör krafset på dörren av välrdens sötaste pudel. Fast det säger man inte, inget annat heller för den delen, man vill ju inte såra honom! Halvblind tar man sig upp och konstaterar att ute är det i alla fall ljust. Så släpper jag ut kattjägaren i trädgården, avsomnar stilla på soffan och sover en liten kvart. Tolv minuter noga räknat. Då krafsar han igen och vill att jag ska komma ut. Ut och leka. Han tittar uppfordrande, böjer sig, halvhoppar med bägge frambenen som för att göra ett låtsasskutt, tvärvänder och tar ett långhopp över snödrivan, tvärvänder igen och tittar glatt på mig för att se vilken inverkan denna ysterhet hade på husse. Jag gjorde honom nog besviken. Men det är bara att gilla läget.
Så tar vi en lång promenad. Han drar mer än vanligt och då går det upp för mig att det är löptikar som gäller. Jag gör ett lamt försök att likna hundtrollkarlspsykologen på TV, Cesar, eller vad han heter, "hundarnas dr Phil", som kan få vilket vilddjur som helst att plocka upp efter sig när han lekt med tofflor och annat på golvet. Men nog vaknar man alltid. Jag vågar inte släppa honom lös, då kanske han följer ett tikspår och sen ser vi honom inte på ett par dar. En annan luttrad husse kommenterade min stillsamma kommentar, att när jycken ju faktiskt 12 år, dvs en himla massa människoår, borde väl sådant där gå över. "Det går aldrig över, var hans lakoniska kommentar. Jag vet inte om han bara talade för hundarna. En ganska rolig bild hittade jag på en annan skådares hemsida. Men där är det gräsänder som har svårt att hålla sig i styr. Kolla här!
Efter lite frukost och morgonkaffe med Lilia, lämnade jag henne vid hennes dator och resten av nätverket Seniorkontakten för att få lite kvalitetstid med mig själv (fast i ärlighetens namn är nog det mesta kvalitetstid med mig själv). Långa kameran och långa kikaren och långa farbron in i lilla bilen ner till lilla stora hamnen. Bakom sjöbodarna skulle ju den svarta rödstjärten finnas kvar?! Nej nej, den har väl dragit norrut. I stället var Brevik med sin långgrunda badvik, full av strandskator, tofsvipor och gravänder, ca 20 av varje sort. En storspov lät någonstans och lite längre ut i havet rivaliserade två småskarvshanar om honans gunst. Om vi karlar betedde oss lika märkligt när vi uppvaktade våra damer, skulle det inte behövas några komiker, roliga filmer eller annat som brukar förekomma med pålagda skratt.
Sent ikväll blir det total månförmörkelse.
Intressant att DN har länkat till två privata bloggar som handlar lite om månen. Det kallar jag för trendbrott!
Mellan kl 23:44 och 00:58 kan man se fenomenet, om det inte är mulet vill säga. Nu är det dags för kaffe och dammsugare. God kväll!
Så tar vi en lång promenad. Han drar mer än vanligt och då går det upp för mig att det är löptikar som gäller. Jag gör ett lamt försök att likna hundtrollkarlspsykologen på TV, Cesar, eller vad han heter, "hundarnas dr Phil", som kan få vilket vilddjur som helst att plocka upp efter sig när han lekt med tofflor och annat på golvet. Men nog vaknar man alltid. Jag vågar inte släppa honom lös, då kanske han följer ett tikspår och sen ser vi honom inte på ett par dar. En annan luttrad husse kommenterade min stillsamma kommentar, att när jycken ju faktiskt 12 år, dvs en himla massa människoår, borde väl sådant där gå över. "Det går aldrig över, var hans lakoniska kommentar. Jag vet inte om han bara talade för hundarna. En ganska rolig bild hittade jag på en annan skådares hemsida. Men där är det gräsänder som har svårt att hålla sig i styr. Kolla här!
Efter lite frukost och morgonkaffe med Lilia, lämnade jag henne vid hennes dator och resten av nätverket Seniorkontakten för att få lite kvalitetstid med mig själv (fast i ärlighetens namn är nog det mesta kvalitetstid med mig själv). Långa kameran och långa kikaren och långa farbron in i lilla bilen ner till lilla stora hamnen. Bakom sjöbodarna skulle ju den svarta rödstjärten finnas kvar?! Nej nej, den har väl dragit norrut. I stället var Brevik med sin långgrunda badvik, full av strandskator, tofsvipor och gravänder, ca 20 av varje sort. En storspov lät någonstans och lite längre ut i havet rivaliserade två småskarvshanar om honans gunst. Om vi karlar betedde oss lika märkligt när vi uppvaktade våra damer, skulle det inte behövas några komiker, roliga filmer eller annat som brukar förekomma med pålagda skratt.
Sent ikväll blir det total månförmörkelse.
Intressant att DN har länkat till två privata bloggar som handlar lite om månen. Det kallar jag för trendbrott!
Mellan kl 23:44 och 00:58 kan man se fenomenet, om det inte är mulet vill säga. Nu är det dags för kaffe och dammsugare. God kväll!
Kommentarer
Trackback