Du måste finnas, du måste
En hyllningskonsert till Benny Andersson brusar ur datorns plastiga högtalare där Helena Jonasson just nu sjunger med all sin kraft. En sång man hört någon gång, utan att egentligen lägga märke till. Men nu lyssnade jag mer uppmärksamt till texten, och det är Gud som måste finnas. Annars är livet inte värt någonting. Oväntat, kanske, men det finns mer tro eller förhoppning än det verkar. Budskapet i denna Benny Anderssonssång hade bekräftats om man lyssnat till Fader Josefs predikan i eftermiddagens katolska mässa. Det hade nog bekräftats i de flesta kyrkor en söndag som denna i fastan.
Dagen inleddes med barnpassning. Två barnbarn behövde en morfar som egentligen bara var där. Söndagmorgnar med barnbarn är inte det sämsta. Lilia var på högmässan i Hertings kyrka och lyssnade till Anders Brogren - något jag fick avstå från. Men det blir fler tillfällen att lyssna till en gedigen predikant och som vi känt i drygt 30 år.
De tidiga eftermiddagstimmarna blev Morups tånges. Det finns inte mycket som kan slå detta ställe som jag ständigt återvänder till. En kylig vind men en rymd som låter en blicka rakt in i himlen, om uttrycket tillåts. Det verkade minst sagt vara tomt på fåglar. Ett par dussin gravänder spatserade lite överallt.
De är ståtliga med sina röda näbbar. Hanarna har en extra utsmyckning vid näbbroten för att slå anm på honorna. Det hade varit något ... Skrattmåsarna har kommit för att stanna, ganska många går och plockar i sig de ätbara småkryp de hittar när de gräver med sina långa blekröda näbbar. Ett par större strandpipare har också hittat hit. Men så bryts den relativa stillheten: en pilgrimsfalk störtar sig rakt in i en större flock med kråkor. Det blir ett dramatiskt skådespel innan luftstriderna avtonar och falken drar sig undan - utan byte. Så sitter den en bra stund på en sten och begrundar sin situation. Märkligt nog simmar gräsänderna fridsamt alldeles inunder stenen som om det inte funnes något hot. Men de beror på att pilgrimsfalken alltid anfaller från högre höjd i en brant störtdykning.
När det går riktigt fort kan den komma upp i 380 km/t (!) men då dyker den lodrätt ner från hög höjd. En undanmanöver från bytesfågeln leder till att falken missar och då försöker den förfölja sitt byte. Men nu blev det inget. De övriga kråkorna gick till attack och den unga falkhanen (påfallande brun rygg) fick dra sig undan. På bilden har den ännu inte gett upp hoppet tan försöker att genom några branta svängar få sig en kråka. Min pålitliga källa anger antalet pilgrimsfalkar i Europa till 10 000 - 11 000 par (Gensbøl Rovfåglar, 2006).
Dagen inleddes med barnpassning. Två barnbarn behövde en morfar som egentligen bara var där. Söndagmorgnar med barnbarn är inte det sämsta. Lilia var på högmässan i Hertings kyrka och lyssnade till Anders Brogren - något jag fick avstå från. Men det blir fler tillfällen att lyssna till en gedigen predikant och som vi känt i drygt 30 år.
De tidiga eftermiddagstimmarna blev Morups tånges. Det finns inte mycket som kan slå detta ställe som jag ständigt återvänder till. En kylig vind men en rymd som låter en blicka rakt in i himlen, om uttrycket tillåts. Det verkade minst sagt vara tomt på fåglar. Ett par dussin gravänder spatserade lite överallt.
De är ståtliga med sina röda näbbar. Hanarna har en extra utsmyckning vid näbbroten för att slå anm på honorna. Det hade varit något ... Skrattmåsarna har kommit för att stanna, ganska många går och plockar i sig de ätbara småkryp de hittar när de gräver med sina långa blekröda näbbar. Ett par större strandpipare har också hittat hit. Men så bryts den relativa stillheten: en pilgrimsfalk störtar sig rakt in i en större flock med kråkor. Det blir ett dramatiskt skådespel innan luftstriderna avtonar och falken drar sig undan - utan byte. Så sitter den en bra stund på en sten och begrundar sin situation. Märkligt nog simmar gräsänderna fridsamt alldeles inunder stenen som om det inte funnes något hot. Men de beror på att pilgrimsfalken alltid anfaller från högre höjd i en brant störtdykning.
När det går riktigt fort kan den komma upp i 380 km/t (!) men då dyker den lodrätt ner från hög höjd. En undanmanöver från bytesfågeln leder till att falken missar och då försöker den förfölja sitt byte. Men nu blev det inget. De övriga kråkorna gick till attack och den unga falkhanen (påfallande brun rygg) fick dra sig undan. På bilden har den ännu inte gett upp hoppet tan försöker att genom några branta svängar få sig en kråka. Min pålitliga källa anger antalet pilgrimsfalkar i Europa till 10 000 - 11 000 par (Gensbøl Rovfåglar, 2006).
Kommentarer
Trackback