Ny månad, ny sommar, nya löften

När sommaren kommer. då ska jag ... Hur många gånger har man inte tänkt så. Jag borde veta. Om en knapp vecka får jag vända blad i årets almanacka och skriva 64. I den åldern är redan en hel del människor pensionärer. jag värjer mig, jag vill egentligen inte bli pensionär. Allt ska fortgå precis som vanligt. Varje gång jag sätter in några användbara stenciloriginal i pärmen tänker jag att: Va' bra, nu har jag bra grejer de närmsta åren.

Senaste dagarna har varit rätt jäktade. Alla betyg som skulle vara satta, alla diskussioner om... Nå, den 30:e tog barnen studenten, eller ska vi säga unga vuxna? Ja, fy f-n vad bra dom va' ringer fortrafande i öronen efter en timme i den göteborska utflytktsbåten Paddan, på kanaler under folkets jubel och ute i hamnen under spelande vindar och vinande regn. Där kom sången av sig, liksom och blåsten fyllde de gula regnvästarna värdinnan delade ut - som regn- och vindskydd. Och så nalkades vi Operan, lite för tidigt och paddorna - det var två - tog en extra sväng för att komma lite mer punktligt. Och så var de framme i ett hav av anhöriga. Många ser man aldrig mer. Borta. Eller inneslutna i sina egna världar.

När de vaknar imorgon kommer ingen på skolan att föra upp dem som frånvarande, någonsin. Fast lite saknar vi dem. Och jag vet hur glad man blir när någon förirrar sig in i sin gamla skola, kanske bara för att minnas det som aldrig höll på att ta slut men som tog slut alldeles för fort vär det väl var dags.

Idag, den andre juni, i sommarens soliga dagar, var det strålande vackert efter en regntung förmiddag. Numer tar jag inte med mig Morrisvovven till Morups tånge. Vid senaste besöket frågade någon om jag verkligen vågade ta med hunden dit när det går lösa hästar och ungdjur där. Så kom historien om en dam som tvingats ut i havet med sin hund, utjagad av en häst som tom. simmade efter dem(!) Så nu får jag gå dit själv för att inte provocera några klöv- eller hovförsedda bestar. Vår nyaste granne kunde dessutom berätta en ännu värre historia från Västergötland, där en man med hund blivit ihjältrampad av kor med kalvar. Vi kunde hålla oss för skratt.

Dagens fågelskådning resulterade i trevliga samtal med tillresta norrmän och sörmlänningar. Där på stranden, ensam under en oändlig rymd, blev jag kvar ett tag sedan några av dem åkt på ett biätarlarm i närheten.
image347

I gengäld fick jag plåta en sånglärka som satte sig bara några meter ifrån. När jag fått ta mina kort tog den sats och flög upp under ideligt drillande.

Här ska det föreställa småspov till vänster och storspov till höger. Småspoven är något mindre, har något kortare näbb, är mörkare på huvudet med kraftig mittbena - men det syns inte här och har ett lite mer markerat ögonstreck. Kan någon se skillnaden?

Ju längre kvällen skred desto intensivare blev fågelsången. Snart är det dags för strandpipare, kärrsnäppor och myrspovar att dra vidare mot betydligt nordligare vatten än detta. Och imorgon har Lilia biljetter till Porgy and Bess - i Malmö. Det är väl detta som också ingått i drömmen: Falkenberg ligger lite mer centralt till.

Och idag har jag bokat blå serie på konserthuset i Göteborg för oss båda inför kommande spelsäsong.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback