Att komma i balans med sig själv

Hur många sommarlov har man inte påbörjat - och alla har de det gemensamt att det tar tid att acklimatisera sig. Det kanske är så med all semester: man går på högvarv och plötsligt är det slut, man ramlar bokstavligen framlänges. Just nu är jag i framlängesramlandet. Jag försöker få något vettigt gjort men det är svårt. Allt gör man samtidigt och det blir en enda röra av alltsammans. Nu är trädgården terapilabbet - några rabatter har jag rensat, en kompostkorg har etablerats och den första skottkärran ogräs är levererad. Nästan lite högtidligt, vi har en kompost! Det har med känslan av inboddhet att göra.

För första gången på 40 år kommer jag inte att köra taxi. Ibland när jag ringer Anders och han sitter i sin taxibil och jag hör växeltelefonistens anrop i bakgrunden, då är det fysiskt svårt att inte rusa iväg och påbörja ett taxipass. Det är roligt, intressant, stimulerande, socialt och allt vad man nu kan få till, att få den ena intressanta pratstunden efter den andra. Eller att bara sitta för sig själv och läsa till dess att nästa anrop avbryter. Antagligen kommer jag att hitta min taxilegitimation eller så ringer jag vägverket och ber om en kopia. Nån gång till ...

Under varje hundpromenad är det f.a. en fågel som hörs: törnsångaren. De flesta andra småfåglar har tystnat, men den h är figuren sitter i snart sagt alla dungar och utbrister sin korta, lite raspiga ramsa gång på gång.
image378

Ibland är den nästan omöjlig att hitta i täta bladverk, ibland sitter den bara helt öppet och gnisslar fram sin lovsång eller sin revirlåt.

På Morups tånge är det ganska många olika fåglar: skärfläckor som ruvar, brushanar, hämpling, skogssnäppa, grönbena, rödbena, större strandpipare, en prutgås (!), en kricka, storspovar, knipor, myrspovar, kärrsnäppa, storskrakar, svartsnäppa och oräkneliga skrattmåsar, grå- och havstrutar, fiskmåsar, gravänder, tofsvipor och storskarvar. Och över allt hörs sånglärkor, hus- och ladusvalor pilar i blixtsnabba kast över stranden, ett gäng strandskator rycker ut under gälla sirenljud som ett slags fåglarnas polis. Knipor, svanar och ejdrar kompletterar bilden. De flesta har ungar. Ganska sött att titta på så länge ungarna får varar i fred för de glupska trutarna. Stensvättorna fladdrar fram en och en medan stararna kan komma i hundratal. Sädesärlor pilar snabbt med mat till sina ungar.
image379
En prutgås med en strandskata i bakgrunden.

Lägger jag mig nu har jag chansen att somna före tolv. Hasta!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback