Äntligen ett år äldre?

Så var födelsedagsfirandet över för denna gången. 64 kan man skriva i almanackan. Beatlesfrasen "Will you still need me, will you still feed me, when I'm 64"? ringer lätt i öronen. Och visst föder hon mig, dvs vi föder varandra, hustrun och jag. Liv kan vara så olika men vi måste ändå betrakta vårt som både lyckat och lyckligt. Vi har också lagt det första året i Glommen bakom oss med en oavbrutet ökad trivsel. Ja, jag vet, det är opassande att bara framhäva sin egen förträffliga situation. Det kanske rentav är osvenskt, men strunt i det. Sommaren är här och paradiset på jorden finns lite överallt.

Gårdagens födelsedag firades lite stillsamt på sängkanten med kaffe på densamma, öppnande av presenter etc. En förtjusande ogräskrafsare av känt märke, en fiffig ogräsdestroyer att använda mellan stenplattor samt en sladdlös grästrimmer, Så nu får vi hoppas ... jag vågar inte uttala tanken. Ogräset ska tas om hand oxå och som pricken över i:et uppvaktades jag också med en kompost, ja inte färdig förstås, men en praktisk nätaktig historia som man sätter upp och lägger ogräs i.


Särskilt minns jag min N1:a som sjöng en grattissång och hade bakat. Tack alla ni för sång och tigerkaka och kladdkaka!

Emily hade gjort en utmärkt supébaguette i ugnen. Denna och kaffe och div tillbehör avnjöts ner vid Glumsten med hela havet omklring oss. Aldrig ätit så god baguette förr. Den innehåll italiensk skinka, soltorkade tomater i olja, och div mozarellaost. Mums! Det är gott att fylla år!

Emily var inte ohågad att pröva Canonen med sitt tele. Som på beställning dök ett fisktärnepar upp och hängde över våra huvuden och skränade. Det blev en massa alldeles utmärkta bilder.
image361

Jag tror att vi kändes hotfullt nära tärnornas bo - jag har tidigare sett dem i bobestyr en bit bort.
image363
En fiskmås hade också vägarna förbi och även den finns i ett tjugotal exemplar. En av de bästa bilderna är denna motljusbild som bokstavligt har något himmelskt över sig. För att vara första gången dottern manövrerar denna kamera måste man säga att det gick över förväntan. Man kan också säga att denna kamera med sitt objektiv är alldels utmärkt. Och så var vi inne på att allt är så himla bra ...

Jag minns min första kamera. Det var plastmojäng för 3:85. Den hade även plastlins. Det följde med två filmer, och efter viss möda lyckades jag ladda den. Det dröjde väl ca 10 dagar tills de svartvita fotona dök upp och skapade löften i 12-åringens fantasi. Men beskedet om att det var för  dyrt att framkalla kort släckte alla vidra förhoppningar. Det skulle dröja ända till gymnasietiden innan jag hade en ny kamera igen, en Ilford Sportsman för 127:-. Med den fotograferade jag allt och alla i min väg - i svartvitt förstås, och framkallade fotona själ i ett gemensamt fotolabb i Kortedala. Lärorika år. Så följde en begagnad systemkamera som hängde med ganska länge -  tills det gick sönder.

Och nu har jag en massa kameror men det är en annan historia. God natt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback