Norge och Hallands väderö
En gång Hurtigruten, alltid Hurtigruten. Så känns det. Planeringen för nästa års resa har redan börjat, tillsammans med ett par mycket goda vänner. Ett sparprojekt! Men min beskrivning av avslutningen får vänta lite, Hallands väderö kom emellan.
En god vän hörde av sig och det blev beslutat att vi skulle resa dit för att se tordmule, alkekung och tobisgrissla.
Tordmularna och alkekungarna lyste med sin frånvaro, men fyra tobisgrisslor fick vi syn på.
Att missa färjan med tre minuter kan vara åpinsamt. Men hamnens fiskrestaurang med laxrulle och kaffe var en upplevelse i väntan på nästa överfart. Ön är 2,4 km lång och erbjuder flera naturtyper och fåglar. Rosenfink såg vi inte men en törnskatepar hade ockuperat en törnbuske där ungarna fanns. Ut och in pilade de för att någon minut ta igen sig på favoritkvisten:
En bit ut i havet simmade ett tjugotal kanadagäss med en hybrid vitkindadgås x kanadagås. Huvudet var vitkindad med kroppen lyste i kandagåsens färger. Efter en ganska strapatsrik vandring över sten och genom ideliga vattensamlingar, rastade vi. Och där ut på klipporna, inte så långt från hundratals solbadande sälar, fanns en vitkindad gås-familj eller snarare två. Tre ungar kunde vi urskilja:
Sammalagt såg vi 34 arter, de flesta alldeles för vanliga att återge här. En grönsångare tittade fram, ett större antal bofiknar och fyra tobisgrisslor. Avståndet för foto var för stort men jag lånar en bild från norgeresan:
En ordentligt skyfall avslutade hemresan och en timme i tennisköerna. Gôtt!
En god vän hörde av sig och det blev beslutat att vi skulle resa dit för att se tordmule, alkekung och tobisgrissla.
Tordmularna och alkekungarna lyste med sin frånvaro, men fyra tobisgrisslor fick vi syn på.
Att missa färjan med tre minuter kan vara åpinsamt. Men hamnens fiskrestaurang med laxrulle och kaffe var en upplevelse i väntan på nästa överfart. Ön är 2,4 km lång och erbjuder flera naturtyper och fåglar. Rosenfink såg vi inte men en törnskatepar hade ockuperat en törnbuske där ungarna fanns. Ut och in pilade de för att någon minut ta igen sig på favoritkvisten:
En bit ut i havet simmade ett tjugotal kanadagäss med en hybrid vitkindadgås x kanadagås. Huvudet var vitkindad med kroppen lyste i kandagåsens färger. Efter en ganska strapatsrik vandring över sten och genom ideliga vattensamlingar, rastade vi. Och där ut på klipporna, inte så långt från hundratals solbadande sälar, fanns en vitkindad gås-familj eller snarare två. Tre ungar kunde vi urskilja:
Sammalagt såg vi 34 arter, de flesta alldeles för vanliga att återge här. En grönsångare tittade fram, ett större antal bofiknar och fyra tobisgrisslor. Avståndet för foto var för stort men jag lånar en bild från norgeresan:
En ordentligt skyfall avslutade hemresan och en timme i tennisköerna. Gôtt!
Kommentarer
Trackback