You are my true love
Att komma i balans med sig själv - kanske var det solen som lyste över oss, starkt i vinterkylan, kanske var det Pocketshop på Centralen som gav inspiration - alltnog, jag köpte meig en Pamuk att läsa på hemvägen. Den vanliga hemreseatmosfären är rätt skön. Ibland finns kaffeochbullefrånpressbyrån på det lilla nedfällbara bordet i "hvilekupéen", ibland bara ett äpple eller någon kvarlämnad macka från mellanmålet. Idag även en Pamuk som väntar på att bli läst. Inte en massa uppsatser, bara några, men de kan vänta till morgontåget. Nu kan jag bara njuta. Och när vi rullar genom Lindome och småningom lämnat Kungsbacka bakom oss, då slumrar jag in, fortfarande på sidan 1 i den nya romanen Det tysta huset.
Efter Varberg piggnar jag till. Men det är inte så lång resväg kvar nu, Pamuk får vänta. Det är inte första gången en impuls blir liggande i portföljen och så småningom en hyllvärmare, oläst. I värsta fall - och det händer allt som oftast - hamnar boken i hustruns kasse för onödigheter som ska skänkas bort. jag vet inte hur många av mina "dyrgripar" - nåja, snarare ännu inte lästa böcker, som hamnat i trängt läge. Men det vore synd att bara göra sig av med dem.
Min nya livsstil, som jag försökt tillämpa någon dryg månad, går ut på att äta nyttig mat. Det betyder att förrådet av räkor, fishfingers (varför duger inte fiskfingrar när piskfinnar är ok?), tonfisk, sparris, majs, annanas i bitar och ytterligare fiffiga salladstillbehör alltid måste finnas. Därför blev det en sväng till Willys och 1061 kronor senare trixade jag ut kundvagnen med mina små tillbehör. Visserligen är Emily också grön i sina vanor nu, så det går snart åt. Fast gjorde jag fel som tog med ett par flak lättöl? Det är väl sådant som håller midjan konstant, skulle jag tro. Men några salladsblad skapar ju inga heroes.
Jag har också börjat närma mig den gamla kartongen med brev som f.a. min pappa skrev till min mamma både före giftermålet och senare. Egentligen vet jag inte om jag vill läsa de här breven, de är personliga på ett märkligt sätt. Själv figurerar jag på var och varannan sida. Det är ju över 60 år sedan och det verkar som om det var en helt annan tid, andra värderingar, andra ... ja allt var så annorlunda.
Men jag tar väl mig tid en vacker dag. Det handlar ju också om att vårda någons minne.
Morris har haft en period med dålig mage. Troligen är det gamla tuggben som han gömt i trädgården. Han kan ligga länge och tugga, dra isär, kasta upp i luften som en kniphane och bete sig allmänt ovårdat med dessa hudrester, som det ju faktiskt är. Spyor på ett par ställen inomhus - inte så kul. En artikel i gårdagens tidning talade om vinterkräksjukan för hundar. Men troligen h ar han bara haft den tråkiga hundmaten, låt vara bland de dyraste, men han gillar den i n t e. Nu köpte husse en påse Frolic som extra tilltugg och då vill han bara gå ut och gå - och få en lite bit då och då. You are my true love.
Nä, nu är det dags att göra lite nytta. Hur många gånger har inte klockan blivit halv ett och det fortfarande inte blivit helt klart med vad morgondagen kräver? Ångestbloggar är inget jag måste skriva men låter jag roligare saker gå före, så kommer de som sorkar i ventilen.
Efter Varberg piggnar jag till. Men det är inte så lång resväg kvar nu, Pamuk får vänta. Det är inte första gången en impuls blir liggande i portföljen och så småningom en hyllvärmare, oläst. I värsta fall - och det händer allt som oftast - hamnar boken i hustruns kasse för onödigheter som ska skänkas bort. jag vet inte hur många av mina "dyrgripar" - nåja, snarare ännu inte lästa böcker, som hamnat i trängt läge. Men det vore synd att bara göra sig av med dem.
Min nya livsstil, som jag försökt tillämpa någon dryg månad, går ut på att äta nyttig mat. Det betyder att förrådet av räkor, fishfingers (varför duger inte fiskfingrar när piskfinnar är ok?), tonfisk, sparris, majs, annanas i bitar och ytterligare fiffiga salladstillbehör alltid måste finnas. Därför blev det en sväng till Willys och 1061 kronor senare trixade jag ut kundvagnen med mina små tillbehör. Visserligen är Emily också grön i sina vanor nu, så det går snart åt. Fast gjorde jag fel som tog med ett par flak lättöl? Det är väl sådant som håller midjan konstant, skulle jag tro. Men några salladsblad skapar ju inga heroes.
Jag har också börjat närma mig den gamla kartongen med brev som f.a. min pappa skrev till min mamma både före giftermålet och senare. Egentligen vet jag inte om jag vill läsa de här breven, de är personliga på ett märkligt sätt. Själv figurerar jag på var och varannan sida. Det är ju över 60 år sedan och det verkar som om det var en helt annan tid, andra värderingar, andra ... ja allt var så annorlunda.
Men jag tar väl mig tid en vacker dag. Det handlar ju också om att vårda någons minne.
Morris har haft en period med dålig mage. Troligen är det gamla tuggben som han gömt i trädgården. Han kan ligga länge och tugga, dra isär, kasta upp i luften som en kniphane och bete sig allmänt ovårdat med dessa hudrester, som det ju faktiskt är. Spyor på ett par ställen inomhus - inte så kul. En artikel i gårdagens tidning talade om vinterkräksjukan för hundar. Men troligen h ar han bara haft den tråkiga hundmaten, låt vara bland de dyraste, men han gillar den i n t e. Nu köpte husse en påse Frolic som extra tilltugg och då vill han bara gå ut och gå - och få en lite bit då och då. You are my true love.
Nä, nu är det dags att göra lite nytta. Hur många gånger har inte klockan blivit halv ett och det fortfarande inte blivit helt klart med vad morgondagen kräver? Ångestbloggar är inget jag måste skriva men låter jag roligare saker gå före, så kommer de som sorkar i ventilen.
Kommentarer
Trackback