Tillbaka till källorna
Idag var vädret soligt och vackert. Torsdagar är bra dagar, endast två lektioner och den lilla bonusen består i att kunna parkera bilen på fyratimmarsparkeringen intill stationen. Den lilla bonusen är väl egentligen en förlust - på sikt - eftersom jag är så himla lat till min natur och tycker att fyra hundra meters promenad är något jag gärna kan slippa. Jag borde gå tre gånger dubbelt så långt i stället och ställa bilen på ICA:s långparrkeing och inte på den gamla rivningstomten en liten liten bit från stationen.
Likaså med den uteblivna långpromenaden med Morris, Lilia följde med ut i vintervårvädret och vi åkte ner till Glommens hamn och gick bakom hamnbodarna. Där bakom lyste en varm sol, ingen is på marken och vindstilla med skydd mot nordanvinden. Nu var det dags att introducera den nya kameran för Lilia - som uppskattade den väldigt mycket. Som tur var fanns det en massa fåglar i strandkanten och längre ut. Och den mest rara, dvs. sällsynta av alla var den svarta rödstjärten, som inte borde vara här på ett par tre månader minst, men som ändå fanns där bland strandstenarna. Den verkade mycket pigg och hittade säkert tillräckligt med tångloppor och liknande i strandbalarna. och så kom den ganska nära och poserade kokett när teleobjektivet fångade in den kanske femtio gånger.
Den ser kanske inte mycket ut för världen men den är ganska ovanlig. Hur som helst, vi har hittat tillbaka till det ställe vi ofta var förrförra sommaren. Tomten var vår men det kändes så långt borta att vi skulle bo här. En utflykt till Glommen, ett par räk- och pastasallader från Glommens fisk som intogs just här, bakom sjöbodarna med en vidunderlig utsikt över fyren och Brevik, hit hittade vi tillbaka idag, i vinterkylan och blåsten. Men det var precis lika skönt som sommaren för ett och ett halvt år sedan. Och så den svarta rödstjärten som höll oss sällskap.
På andra sidan var det ganska lugnt i hamnen. Ingen fiskebåt hade landat och inga trutar slogs om födan. Men den tretåiga måsen kom nyfiket och kollade läget och gjorde några överflygningar. man undrar om de vilda djuren har ett slags samhörighetsbehov. Men visst är den stilig!
Det blir väl en kall natt till innan snön kommer.
Likaså med den uteblivna långpromenaden med Morris, Lilia följde med ut i vintervårvädret och vi åkte ner till Glommens hamn och gick bakom hamnbodarna. Där bakom lyste en varm sol, ingen is på marken och vindstilla med skydd mot nordanvinden. Nu var det dags att introducera den nya kameran för Lilia - som uppskattade den väldigt mycket. Som tur var fanns det en massa fåglar i strandkanten och längre ut. Och den mest rara, dvs. sällsynta av alla var den svarta rödstjärten, som inte borde vara här på ett par tre månader minst, men som ändå fanns där bland strandstenarna. Den verkade mycket pigg och hittade säkert tillräckligt med tångloppor och liknande i strandbalarna. och så kom den ganska nära och poserade kokett när teleobjektivet fångade in den kanske femtio gånger.
Den ser kanske inte mycket ut för världen men den är ganska ovanlig. Hur som helst, vi har hittat tillbaka till det ställe vi ofta var förrförra sommaren. Tomten var vår men det kändes så långt borta att vi skulle bo här. En utflykt till Glommen, ett par räk- och pastasallader från Glommens fisk som intogs just här, bakom sjöbodarna med en vidunderlig utsikt över fyren och Brevik, hit hittade vi tillbaka idag, i vinterkylan och blåsten. Men det var precis lika skönt som sommaren för ett och ett halvt år sedan. Och så den svarta rödstjärten som höll oss sällskap.
På andra sidan var det ganska lugnt i hamnen. Ingen fiskebåt hade landat och inga trutar slogs om födan. Men den tretåiga måsen kom nyfiket och kollade läget och gjorde några överflygningar. man undrar om de vilda djuren har ett slags samhörighetsbehov. Men visst är den stilig!
Det blir väl en kall natt till innan snön kommer.
Kommentarer
Trackback