Hans Johansson

Morrisvovven propsade på att gå ut. Han hade ändå kunnat hålla sig till nio, men sedan gjorde han allt för att väcka någon. Eftersom jag fastnat för Steinbecks Cannery Row på TCM som höll på till 02.30 och måste se hela, var jag rätt mosig i skallen så dags. Samtidigt som jag spelade in filmen - och tittade på den - eldade jag upp granen gren för gren. En  härlig känsla. Filmen var en bearbetning där Cannary Row och A wonderful Thursday hade tvinnats samman; det blev Steinbeck i kvadrat så att säga. Det blev en filmupplevelse av det hela - den finns numera inspelad. Det är nu man fattar sådana där beslut som är svåra att uppfylla: att läsa om alla Steinbecks böcker. Det är fantastiskt hur han kan skildra alla aspekter på människorsläktet genom att utgå från en lite egen oceanograf (Doc), en bordellflicka och ett gäng uteliggare. Det är stort. Man känner sig lätt som Doc, den oerhört snälle vännen, som har ett så innerligt förhållande till sina vänner, de som inget kan eller vill, som saknar alla ambitioner i livet - mer än att ordna en jättefest för Doc. När festen till sist blir av men urartar och hela Docs laboratorium med akvarier, terrarier, mikroskop etc. blir till småsmulor, då blir han  inte långsint förbannad på dem som klantat till det. Han befriar dem från deras dåliga samvete, från de förtvivlade löftena om att de ska bekosta uppbyggnaden (med pengar, som Doc så väl vet att de inte har). Han får nästan gudomlig kvalitet i sitt sätt att förhålla sig - en verklig vardagshjälte! Se den om du har möjlighet!

Så gick vi ut i vårens första snö/slaskstorm. Jag tog den jackan som inte klarar väta. Det fick jag erfara efter en knapp halvtimme. Inga vattentäta överdrag hade jag heller tagit på. Våt, vått. Undrar hur det går för alla vårfåglar som kommit för tidigt. Igår såg jag tofsvipor. Bilden är från ett annat tillfälle, men så här ser  de ut.

 

På kamerafronten intet nytt. Home, som skulle leverera, hade ännu inte gett något livstecken ifrån sig, varför jag mejlade lite frågor. Jag blev erbjuden pengarna tillbaka, vilket jag accepterade. Möjligen skulle jag kunna få en om ytterligare ett par veckor. Vi skickade väl 15 mail eller så och det lustiga var att det nästan samtidigt meddelades att pengarna hade satts tillbaka på mitt konto och att kameran var på väg. Och så finns ju ändå en mikroskopisk chans att jag vinner en eftersom min slogan är retoriskt riktigt bra. Så inbillsk kan jag vara när jag vill!

Så gick ett par timmar till att fundera om en Canon 30D, som var ca 4000 dyrare skulle vara ett alternativ. Men jag tror att tanken landade på en EOS 400D på SIBA av alla ställen. Där har jag tilllräcklig rabattefter sommarens TV-köp att kameran blir obetydligt dyrare än hos HOME - och så har man den i handen direkt.

En lördag med busväder är väldigt bra - man kan inte göra så mycket mer än att hänga om gardiner, plocka upp skrivbordsinsatslådan som vält bakom datorn under skrivbordet och plocka upp 3000 pryttlar och gem etc. Inget som man inte kunnat låta bli med andra ord. Jag är nog en obotlig inomhuskatt. Det hade gått att ge sig ut i blåsten mellan skurarna och skyfallen för att se vilka labbar eller tretåiga måsar som sökt lä i hamnen, men det är bekvämare framför det platta 19"-skärmen och alla tidningar och tidskrifter som går att läsa. Eller också är det bara en längtan efter att få slippa ideliga senkvällar - vi var ju på konserthuset i onsdagskväll följt av Öppet hus på torsdagskväll.

<