Avarter och avatarer
Fy Farao en sån dag! Idag har jag mest läst elevarbeten. Ett tag undrade jag om jag fått fel på synen - det var dubbelt så många bokstäver som det borde, eller om det var mina gamla glasögon jag av misstag fått på mig. JAG SÅG HELT ENKELT DUBBELT! Då förstod jag att det var bäst med en paus. Man sover sött om man är trött (ha, ha, det rimmade). Nu har jag i alla fall sorterat upp bunten i olika sorter: historiarbeten åk 1, dito åk 2, filmrecensioner, bokrecensioner, I-serach om tre ord + en fem sex mappar med reflektioner som jag glömt att jag hade.
Jag minns inte ens vad det var för väder idag, men antagligen regnade det. Nu ikväll höll det upp ialla fall, en fantasktisk stjärnhimmel med fullmåne uppenbarade sig när den tunna molnslöjan svepte österut och överlämnade det där klara vädret åt oss, intervallet mellan två lågtryck. Morris travar på. Han har upptäckt att jag nu köpt Frolic och puffar med nosen på min ficka eller någonstans i närheten där han kommer åt. Annars har han förkovrats i takt med att vi har sänkt garden och inte haft koll. I går sprang han iväg med halvannat kilo fläskkarré. Han hann inte få av pappret innan vi upptäckte fadäsen. Så mycket rått kött kunde ha skadat honom, för att inte tala om fläskben. Farligt för vovvar.
Idag, kommer jag plötsligt ihåg, var hustrun och jag på Klitterbadet. Jag skulle gymma, eller jymma kanske det heter. Alltnog, det var längesedan jag var på gym. Styrketräningsapparaterna var lite annorlunda men till slut hittade jag rätt apparat för att träna axellederna (mest akut) och alla de andra musklerna som legat av sig sedan höstens husmålning avstannat. Gymmet är sammanbyggt med badanläggningen och har man lust är det bara att duscha av sig den lilla svettdroppen och simma ett par tre tusen (läs hundra) meter. Hustrun vistades i den varma bassängen, men där måste man vara över 18 eller ha målsman med sig. Hon hade redan lämnat det badet så jag uppfyllde inget av kriterierna :).
En hotande verklighet håller på att drabba mig. Julklappsbokern som Lilia fick är skriven av Mannerström, han som driver Sjömagasinet. Den heter Husmanskonst och varje middags- eller lunchrätt från och med juldagen har sitt ursprung i den boken. Varje dag!
Och visst är det god mat, visst är det underbart med laxpudding och skirat smör eller fläskkarré med insprängd torkad frukt och hur smakar inte ... Det borde varit en personvåg medskickat med den kokboken. Att laga så god mat är en konst men sjutton vet om det inte är en större konst att låta bli att äta av den. För mycket menar jag. Så nu tvingas jag nog till gymövningar titt som tätt.
David, sonen, jobbar ju på, eller snarare med, Entropia, dvs. spelet som utspelar sig i en virtuell värld. De som vistas där, kallas avatarer, fick jag veta. DN har en artikel idag som berättar om det virtuella livet. Det kunde kanske vara något, att förvandla sig till en avatar! Och så leva ett dubbelliv. Så när hustrun kallade på en för att provsmaka nästa sensation, var man rdan ljusår bort på någon asteroid som en stormrik kines nyligen köpt. Där hade man fått jobb i hans konserthall för kinesiska popartister och då gick det ju inte att komma. Och så skulle man undervisa i den nya virtuella skola som nån företagsam australiensare startat, så vänta med maten, morsan, ni kan väl börja så länge? Vem vet, om jag frågade David kanske de kunde skapa någon göbbe som var jag? Jag tror inte att de har några fågelskådare med pudel i sortimentet. Men det skulle definitivt locka till sig horder av nya spelare som inte känner behov av gå på kasinon eller skjuta med laserpistoler. Du sköna nya värld - en sådan tid för pensionärer! Tänk att sitta ner i gruppen med Hulda och Elsa, Bettan och Bengt och dricka kaffe och höra det senaste skvallret på rymdkaféet. Hustrun har ju faktiskt redan minst hundra mailkompisar - låt vara att de inte är särskilt virtuella; det förstod man när man var med på kräftskivan i augusti.
Ja, nästa generation behöver inte oroa sig för att ha tråkigt. När dagens elever om sisådär femtio år ska fördriva sin lediga tid, kan man säkert transformera dem via något superinternet fakt in i det virtuella himlavalvet och så har staten löst det försörjningsproblemet. Nej, det var inte snällt tänkt. De kanske å andra sidan hittar på ett sätt att få oss fyrtiotalister, det s.k. köttberget, att redan inom några år hitta vägen ut och förvandla oss allihopa till avatarer. Fast det var inte snällt tänkt det heller.
Och du, du som våndas över vad du ska bli eller inte bli, jag avundas dig nog lite i alla fall. Du kan ju bli det jag har varit, eller något ännu bättre. Jag kan i alla fall inte bli det jag har varit, jag kan bara bli det jag nu blir. En avatar, kanhända. En pensionerad avatar.
Jag minns inte ens vad det var för väder idag, men antagligen regnade det. Nu ikväll höll det upp ialla fall, en fantasktisk stjärnhimmel med fullmåne uppenbarade sig när den tunna molnslöjan svepte österut och överlämnade det där klara vädret åt oss, intervallet mellan två lågtryck. Morris travar på. Han har upptäckt att jag nu köpt Frolic och puffar med nosen på min ficka eller någonstans i närheten där han kommer åt. Annars har han förkovrats i takt med att vi har sänkt garden och inte haft koll. I går sprang han iväg med halvannat kilo fläskkarré. Han hann inte få av pappret innan vi upptäckte fadäsen. Så mycket rått kött kunde ha skadat honom, för att inte tala om fläskben. Farligt för vovvar.
Idag, kommer jag plötsligt ihåg, var hustrun och jag på Klitterbadet. Jag skulle gymma, eller jymma kanske det heter. Alltnog, det var längesedan jag var på gym. Styrketräningsapparaterna var lite annorlunda men till slut hittade jag rätt apparat för att träna axellederna (mest akut) och alla de andra musklerna som legat av sig sedan höstens husmålning avstannat. Gymmet är sammanbyggt med badanläggningen och har man lust är det bara att duscha av sig den lilla svettdroppen och simma ett par tre tusen (läs hundra) meter. Hustrun vistades i den varma bassängen, men där måste man vara över 18 eller ha målsman med sig. Hon hade redan lämnat det badet så jag uppfyllde inget av kriterierna :).
En hotande verklighet håller på att drabba mig. Julklappsbokern som Lilia fick är skriven av Mannerström, han som driver Sjömagasinet. Den heter Husmanskonst och varje middags- eller lunchrätt från och med juldagen har sitt ursprung i den boken. Varje dag!
Och visst är det god mat, visst är det underbart med laxpudding och skirat smör eller fläskkarré med insprängd torkad frukt och hur smakar inte ... Det borde varit en personvåg medskickat med den kokboken. Att laga så god mat är en konst men sjutton vet om det inte är en större konst att låta bli att äta av den. För mycket menar jag. Så nu tvingas jag nog till gymövningar titt som tätt.
David, sonen, jobbar ju på, eller snarare med, Entropia, dvs. spelet som utspelar sig i en virtuell värld. De som vistas där, kallas avatarer, fick jag veta. DN har en artikel idag som berättar om det virtuella livet. Det kunde kanske vara något, att förvandla sig till en avatar! Och så leva ett dubbelliv. Så när hustrun kallade på en för att provsmaka nästa sensation, var man rdan ljusår bort på någon asteroid som en stormrik kines nyligen köpt. Där hade man fått jobb i hans konserthall för kinesiska popartister och då gick det ju inte att komma. Och så skulle man undervisa i den nya virtuella skola som nån företagsam australiensare startat, så vänta med maten, morsan, ni kan väl börja så länge? Vem vet, om jag frågade David kanske de kunde skapa någon göbbe som var jag? Jag tror inte att de har några fågelskådare med pudel i sortimentet. Men det skulle definitivt locka till sig horder av nya spelare som inte känner behov av gå på kasinon eller skjuta med laserpistoler. Du sköna nya värld - en sådan tid för pensionärer! Tänk att sitta ner i gruppen med Hulda och Elsa, Bettan och Bengt och dricka kaffe och höra det senaste skvallret på rymdkaféet. Hustrun har ju faktiskt redan minst hundra mailkompisar - låt vara att de inte är särskilt virtuella; det förstod man när man var med på kräftskivan i augusti.
Ja, nästa generation behöver inte oroa sig för att ha tråkigt. När dagens elever om sisådär femtio år ska fördriva sin lediga tid, kan man säkert transformera dem via något superinternet fakt in i det virtuella himlavalvet och så har staten löst det försörjningsproblemet. Nej, det var inte snällt tänkt. De kanske å andra sidan hittar på ett sätt att få oss fyrtiotalister, det s.k. köttberget, att redan inom några år hitta vägen ut och förvandla oss allihopa till avatarer. Fast det var inte snällt tänkt det heller.
Och du, du som våndas över vad du ska bli eller inte bli, jag avundas dig nog lite i alla fall. Du kan ju bli det jag har varit, eller något ännu bättre. Jag kan i alla fall inte bli det jag har varit, jag kan bara bli det jag nu blir. En avatar, kanhända. En pensionerad avatar.
Kommentarer
Trackback