Att hålla truten
Nu har jag sett den! Många är de rapporter om denna fågel, som inte finns med i Fågelguiden, men som rapporteras påfallande ofta. En verklig raritet brukar dra till sig mängder av skådare.
Så är det även med den kaspiska truten, som nu är stationär (dvs. håller till ) i Glommens hamn. Det var rätt så mycket folk vid de tillfällen jag var där, en del med ganska lång resväg bakom sig. Det gäller att kryssa så många som möjligt. "Att kryssa" kommer av att man har en färdig lista med alla svenska fåglar i. Så sätter man ett kryss för de man ser. Att ha 300 eller mer anses fint. Jag har ännu inte 200, men det kanske är skapligt många på 2½ år. De som har flest har lite drygt 400 och har säkert haft mycket tur. Åker man kanske 75 mil för att se en ovanlig en, är det ju skoj om den finns kvar efter dagsetappen i bilen.
I Lerkil var det en ismås som blåst in under stormen i december 2004. Den stannade i Lerkils båthamn i närmare en månad och blev rikligen försedd med lax och annat fågelgodis. Det var ju också en välgärning för ortens vanliga mås- och trutbestånd - för att inte tala om alla kråkor och kajor. Men det intressanta var alla de tillresta svenskar, norrmän, danskar och en och annan tysk. Där fanns alla slags fågelkikare, vanliga kikare och exklusiva videoinspelare. Och måsen satt snällt på en vitmålad sten vid hamninloppet och lät sig fotograferas på tre meters avstånd, till synes oberörd. Den trodde väl att det vita var is. Antagligen hade den aldrig sett människor förr i sitt liv - den lever i symbios med isbjörnen på as, fisk, bytesrester och exkrementer av större däggdjur, dvs isbjörnsskit. Den finns beskriven i Fågelguiden
men inte kaspisk trut. Däremot finns det latiska namnet, larus cachinnans i Fågelguiden, men där är det svenska namnet gulfotad trut. Där finns också ett antal underavdelningar där undergruppen armenicus
skulle kunna motsvara den kaspiska truten. Jag får forska vidare, troligen finns det någon artikel som jag inte läst. Så här ser den dock ut genom mitt nya objektiv:
I går testade jag en lånade extender, 1,4 X, och det blev bra. Nu blev det ett tele som motsvarar 672 mm på en vanlig småbildskamera. Vi får se när jag har råd, i nästa vecka eller så ...
I övrigt var det fågel för hela pengen: en ung trut med en plattfisk, åtta sångsvanar på väg åt andra hållet samt en vacker fasantupp.
Nu håller det upp och det är dags att lufta sin kamera en stund. Jo, jag känner att jag balanserar på gränsen till galenskap.
Så är det även med den kaspiska truten, som nu är stationär (dvs. håller till ) i Glommens hamn. Det var rätt så mycket folk vid de tillfällen jag var där, en del med ganska lång resväg bakom sig. Det gäller att kryssa så många som möjligt. "Att kryssa" kommer av att man har en färdig lista med alla svenska fåglar i. Så sätter man ett kryss för de man ser. Att ha 300 eller mer anses fint. Jag har ännu inte 200, men det kanske är skapligt många på 2½ år. De som har flest har lite drygt 400 och har säkert haft mycket tur. Åker man kanske 75 mil för att se en ovanlig en, är det ju skoj om den finns kvar efter dagsetappen i bilen.
I Lerkil var det en ismås som blåst in under stormen i december 2004. Den stannade i Lerkils båthamn i närmare en månad och blev rikligen försedd med lax och annat fågelgodis. Det var ju också en välgärning för ortens vanliga mås- och trutbestånd - för att inte tala om alla kråkor och kajor. Men det intressanta var alla de tillresta svenskar, norrmän, danskar och en och annan tysk. Där fanns alla slags fågelkikare, vanliga kikare och exklusiva videoinspelare. Och måsen satt snällt på en vitmålad sten vid hamninloppet och lät sig fotograferas på tre meters avstånd, till synes oberörd. Den trodde väl att det vita var is. Antagligen hade den aldrig sett människor förr i sitt liv - den lever i symbios med isbjörnen på as, fisk, bytesrester och exkrementer av större däggdjur, dvs isbjörnsskit. Den finns beskriven i Fågelguiden
men inte kaspisk trut. Däremot finns det latiska namnet, larus cachinnans i Fågelguiden, men där är det svenska namnet gulfotad trut. Där finns också ett antal underavdelningar där undergruppen armenicus
skulle kunna motsvara den kaspiska truten. Jag får forska vidare, troligen finns det någon artikel som jag inte läst. Så här ser den dock ut genom mitt nya objektiv:
I går testade jag en lånade extender, 1,4 X, och det blev bra. Nu blev det ett tele som motsvarar 672 mm på en vanlig småbildskamera. Vi får se när jag har råd, i nästa vecka eller så ...
I övrigt var det fågel för hela pengen: en ung trut med en plattfisk, åtta sångsvanar på väg åt andra hållet samt en vacker fasantupp.
Nu håller det upp och det är dags att lufta sin kamera en stund. Jo, jag känner att jag balanserar på gränsen till galenskap.
Kommentarer
Trackback