Alldeles för sent
Tidigare hade något hängt upp sig, det gick inte att komma in på bloggen. men nu går det, alldeles för sent. Lyxkänslan består, den decimetertjocka bunten elevarbeten är utdelad. Det var ett tjat om detta, men antagligen har denna kvarnsten tyngt mig mer än jag varit medveten om.
Nu är det bara kamera- och objektivtester jag sysslar med. Fotosidan.se verkar ha det mesta i den vägen men det finns också mycket ute på nätet med övertygande tester och jämföresler av olika teleobjektivs skärpeegenskaper. När man skaffar en digital systemkamera, har jag lärt mig, ger ett objektiv från en äldre 24x36 mm kamera en förstpring på 1,6 x, vilket gör ett 200 mm objektiv till ett 320 mm. Lägger man till en konverter på 1,4 x, får man nästan 450 mm effekt. Fast då måste man nog satsa på ett F 2,8 objektiv med allt vad det innebär i kostnader. Ja, så där kan jag hålla på och fundera, fram och tillbaka och läsa recensioner av optik. Men det är lärorikt.
Mitt fotointresse började i gymnasiet och då var tillgången på pengar mycket begränsad. Min första riktiga kamera var en Ilford Sportsman, en av de där billiga småbildskamerorna. Men min granne, en yrkesfotograf, hade lite koll på optikens kvalitet och ansåg att den var tillräöckligt bra för det priset - jag tror det var 125:- Sedan satte det ingång. En ungdomsförening hade ett fotolabb och där var vi några stycken mest varje kväll. Eftersom jag rökte pipa på den tiden och ändå hade råd att köpa fotopapper, film och framkallningsvätskor, så förstår jag vad mitt extraknäck gick åt till. Jag tvättade ett par trapphus ett par gånger i veckan och de slantarna hamnade i fogolabbet. Men jag fotograferade också skolkamrater och sålde foton, så det gav också ett litet överskott. Att experimentera med framkallning och filmkänslighet
handlade det om. Konsten var att kunna fotografera i ljuset av en tändsticka och det lyckades naturligtvis.
Eftersom jag ryckte in i lumpen direkt efter studentexamen, fortsatte fotograferandet och kortförsäljningen där. Antagligen ligger alla dessa svartvita negativ i någon låda och hjälper mig att minnas de där åren.
Det kan vara gott att veta, om det blir lå¨ngtråkigt någon gång i framtiden.
Ytterligare ett hus har vuxit upp idag. Ikväll, under hundpromenaden, låg fem man på vindsidan coh försökte hålla kvar takpappen som måste spikas fast innan de kan gå hem. Nu, några timmar senare, reister stormen i allt på utsidan och det dånar olycksbådande i köksventil och skorsten.
Och nu har det blivit alldeles försent - igen.God natt.
Nu är det bara kamera- och objektivtester jag sysslar med. Fotosidan.se verkar ha det mesta i den vägen men det finns också mycket ute på nätet med övertygande tester och jämföresler av olika teleobjektivs skärpeegenskaper. När man skaffar en digital systemkamera, har jag lärt mig, ger ett objektiv från en äldre 24x36 mm kamera en förstpring på 1,6 x, vilket gör ett 200 mm objektiv till ett 320 mm. Lägger man till en konverter på 1,4 x, får man nästan 450 mm effekt. Fast då måste man nog satsa på ett F 2,8 objektiv med allt vad det innebär i kostnader. Ja, så där kan jag hålla på och fundera, fram och tillbaka och läsa recensioner av optik. Men det är lärorikt.
Mitt fotointresse började i gymnasiet och då var tillgången på pengar mycket begränsad. Min första riktiga kamera var en Ilford Sportsman, en av de där billiga småbildskamerorna. Men min granne, en yrkesfotograf, hade lite koll på optikens kvalitet och ansåg att den var tillräöckligt bra för det priset - jag tror det var 125:- Sedan satte det ingång. En ungdomsförening hade ett fotolabb och där var vi några stycken mest varje kväll. Eftersom jag rökte pipa på den tiden och ändå hade råd att köpa fotopapper, film och framkallningsvätskor, så förstår jag vad mitt extraknäck gick åt till. Jag tvättade ett par trapphus ett par gånger i veckan och de slantarna hamnade i fogolabbet. Men jag fotograferade också skolkamrater och sålde foton, så det gav också ett litet överskott. Att experimentera med framkallning och filmkänslighet
handlade det om. Konsten var att kunna fotografera i ljuset av en tändsticka och det lyckades naturligtvis.
Eftersom jag ryckte in i lumpen direkt efter studentexamen, fortsatte fotograferandet och kortförsäljningen där. Antagligen ligger alla dessa svartvita negativ i någon låda och hjälper mig att minnas de där åren.
Det kan vara gott att veta, om det blir lå¨ngtråkigt någon gång i framtiden.
Ytterligare ett hus har vuxit upp idag. Ikväll, under hundpromenaden, låg fem man på vindsidan coh försökte hålla kvar takpappen som måste spikas fast innan de kan gå hem. Nu, några timmar senare, reister stormen i allt på utsidan och det dånar olycksbådande i köksventil och skorsten.
Och nu har det blivit alldeles försent - igen.God natt.
Kommentarer
Trackback