När brasan nästan brunnit ut och trombonerna fyller rummet
Stormen är här igen. Den kommer varannan dag, ungefär och dånar i husets alla ventiler samt i skorstenen. Lilias senaste tillskott till huset är en kristallkrona, behändigt hitforslad via bussgodset och inköpt på Tradera, detta ständigt närvarande handelsimperium. Jag tittar ofta in där. Idag kom ett par filter, UC och CPL till optiken. Havets reflexer göre sig icke längre besvär i fortsättningen. Plus att det skyddar linsen.
En fredagskväll i timmerkojan, jo en brasa ska vi ha. Nu får vi snart torr björkved och behöver inte hushålla lika mycket. Hemtrevnad men kanske lika mycket grottmänniskans mångtusenåriga behov av värmen och skyddet mot vilddjuren. Här har vi bara vilddjuret Morris, men vovven har tuppat av. Han ligger på ett svalt ställe rakt på grottparketten. Igår kväll blev det bada av och ikväll var det kardan, kammen och borsten som kom fram för att reda ut hans numer alldeles lena päls. Imorgon ska han klippas av Elsiabeth i Tvååker, men det vet han inte om ännu. När han vet vart vi ska åka, står han i baksätet och darrar i hela kroppen.Elisabeth säger alltid att han är mycket sjåpigare när Lilia lämnar honom än när jag gör det. Och efter ett par timmar kommer han ut som ett levande plockepinnspel, så mager och tunn med bara några millimeter päls, numer mest grå. Sedan firar vi med en korvorgie - det är han van vid. SVeriges vackraste hund, det du! Morrisvovven är nog lite medveten om vilket blickfång han utgör ... sådan hund, sådan husse :). Men nu ligger han på golvet och snusar tryggt som ett barn. 12 x 7 år eller hur man nu räknar,
Stan Getz och J.J. Johnsons Yesterdays hundnospuffar på mina trumhinnor med sina vemodiga minnen från ungdomsdar, saxofonens nästan smeksamt ystra sorgesång vrider sig omkring trombonens manligt erfarna höftrullning - när jazz är som bäst. Vi byter till Close as pages in a book med J J Johnson och Kai Winding. Bokliknelsen passar mig. Alla relationer som kan vara nära som sidorna i en bok gillar jag, sedan må det vara en bok om förälskelse, passion och djupaste kärlek eller om tolkningen av en bibelvers - boken är ändå där med sin kongeniala förpackning - och det tar inte slut bara för att man stänger igen boken. Det är bara att öppna den igen!
Eller som bloggandet. Sätt händerna till tangentbordet och du vet inte vad du kommer att skriva! Överraskningarna ligger på lur i hjärnan. Vem styr ens tankar? Vem får en att slinka in i nya infall? Ibland kan det bli överaskande bra tankar som man kan lära sig något av. Att med lätt förvåning få syn på sammanhang man inte riktigt hade grepp om. Det kan din hjärna leverera. Det du!
Close as pages in a book klingar ut och över går i Goodbye, två tromboner i samstämmig hyllning till dagen och vännerna, till allt som varit gott, till människor av god vilja, till den redan sovande hustrun och till den sovande hunden, som inte vet att ha ska klippasimorgon idag menar jag. Goodbye.
En fredagskväll i timmerkojan, jo en brasa ska vi ha. Nu får vi snart torr björkved och behöver inte hushålla lika mycket. Hemtrevnad men kanske lika mycket grottmänniskans mångtusenåriga behov av värmen och skyddet mot vilddjuren. Här har vi bara vilddjuret Morris, men vovven har tuppat av. Han ligger på ett svalt ställe rakt på grottparketten. Igår kväll blev det bada av och ikväll var det kardan, kammen och borsten som kom fram för att reda ut hans numer alldeles lena päls. Imorgon ska han klippas av Elsiabeth i Tvååker, men det vet han inte om ännu. När han vet vart vi ska åka, står han i baksätet och darrar i hela kroppen.Elisabeth säger alltid att han är mycket sjåpigare när Lilia lämnar honom än när jag gör det. Och efter ett par timmar kommer han ut som ett levande plockepinnspel, så mager och tunn med bara några millimeter päls, numer mest grå. Sedan firar vi med en korvorgie - det är han van vid. SVeriges vackraste hund, det du! Morrisvovven är nog lite medveten om vilket blickfång han utgör ... sådan hund, sådan husse :). Men nu ligger han på golvet och snusar tryggt som ett barn. 12 x 7 år eller hur man nu räknar,
Stan Getz och J.J. Johnsons Yesterdays hundnospuffar på mina trumhinnor med sina vemodiga minnen från ungdomsdar, saxofonens nästan smeksamt ystra sorgesång vrider sig omkring trombonens manligt erfarna höftrullning - när jazz är som bäst. Vi byter till Close as pages in a book med J J Johnson och Kai Winding. Bokliknelsen passar mig. Alla relationer som kan vara nära som sidorna i en bok gillar jag, sedan må det vara en bok om förälskelse, passion och djupaste kärlek eller om tolkningen av en bibelvers - boken är ändå där med sin kongeniala förpackning - och det tar inte slut bara för att man stänger igen boken. Det är bara att öppna den igen!
Eller som bloggandet. Sätt händerna till tangentbordet och du vet inte vad du kommer att skriva! Överraskningarna ligger på lur i hjärnan. Vem styr ens tankar? Vem får en att slinka in i nya infall? Ibland kan det bli överaskande bra tankar som man kan lära sig något av. Att med lätt förvåning få syn på sammanhang man inte riktigt hade grepp om. Det kan din hjärna leverera. Det du!
Close as pages in a book klingar ut och över går i Goodbye, två tromboner i samstämmig hyllning till dagen och vännerna, till allt som varit gott, till människor av god vilja, till den redan sovande hustrun och till den sovande hunden, som inte vet att ha ska klippas
Kommentarer
Trackback