Ur led är tiden
Det går inte en dag utan att man läser om mördade människor, ibland svårt brända eller överkörda eller sparkade i huvudet av ett gäng ungdomar som förlorat besinningen. Och så kopplar vi detta till allt våld som visas på film, på TV eller som man utövar i dataspel. Det skulle gå att lamentera över detta sida upp och sida ner. Men jag avstår. Några exempel kan jag dock inte låta bli att bidra med:
Jag tänker på romanen om Bellman jag nyligen avslutat och på skildringarna av alla fattiga proletärer som drog sig in till huvudstaden för att få arbete. I stället drabbades flera av dem av kylan och stängda dörrar och återfanns ihjälfrusna lite överallt. Och Brunner brukar vara påläst och inte slarva med källorna. Eller hur gick till när man avrättade de dödsdömda på den tiden? En av Bellmans bekanta var ju Anckarström, som visserligen var kungamördare men ett blodigare spektakel - och offentligt - lär man inte hitta någonstans i vår egen värld där avrättningar stundom kan vara publika historier.
Vill man fördjupa sig ytterligare kan man ju studera Hieronimus Bosch' tavlor eller läsa Dantes Divina Comedia. MacBeth går inte heller av för hackor. Och Beowulf är aktuellare nu än för 1000 år sedan. Men hoppsan, nu var vi ju inne på gymnasisternas kurs B i svenska. Där kan man bilda sig i forna tiders ondskefulla helveten för att få lite distans till den ibland påträngande verkligheten. Vill eleverna ha lästips går det ju alltid att hänvisa till Dalton Trumbos Johnny var en ung soldat - han som bara har huvudet och bålen kvar efter krigsskadorna.
Jag har en kollega som i tid och otid påpekar att "Det var bättre förr". I det dåliga minnets ljus kanske han har rätt.
Jag tänker på romanen om Bellman jag nyligen avslutat och på skildringarna av alla fattiga proletärer som drog sig in till huvudstaden för att få arbete. I stället drabbades flera av dem av kylan och stängda dörrar och återfanns ihjälfrusna lite överallt. Och Brunner brukar vara påläst och inte slarva med källorna. Eller hur gick till när man avrättade de dödsdömda på den tiden? En av Bellmans bekanta var ju Anckarström, som visserligen var kungamördare men ett blodigare spektakel - och offentligt - lär man inte hitta någonstans i vår egen värld där avrättningar stundom kan vara publika historier.
Vill man fördjupa sig ytterligare kan man ju studera Hieronimus Bosch' tavlor eller läsa Dantes Divina Comedia. MacBeth går inte heller av för hackor. Och Beowulf är aktuellare nu än för 1000 år sedan. Men hoppsan, nu var vi ju inne på gymnasisternas kurs B i svenska. Där kan man bilda sig i forna tiders ondskefulla helveten för att få lite distans till den ibland påträngande verkligheten. Vill eleverna ha lästips går det ju alltid att hänvisa till Dalton Trumbos Johnny var en ung soldat - han som bara har huvudet och bålen kvar efter krigsskadorna.
Jag har en kollega som i tid och otid påpekar att "Det var bättre förr". I det dåliga minnets ljus kanske han har rätt.
Kommentarer
Trackback