Hans Johansson

Det är klart att man måste utnyttja tillfället så mycklet det går. Därför får jag tillbaka till Apelviken och sällade mig till den mans- och kvinnostarka skara som ivrigt spanade efter den lilla fågeln. Så kom den plötsligt och slog sig ner inte särskilt långt från där jag stod, kilade kvickt fram och tillbaka mellan de höga brunfröiga ogräsruskorna. Men svår att fogografera, den försvann ur sökaren innan kameran hunnit fokusera. En  bild från igår får duga.




En bild tagen genom tuben av den lilla Contaxen. Problemet är att Mongolpiplärkan smälter så väl in i den gröna omgivningen att kameran hade svårt att hitta något att fokusera på. Detta är den bästa av bilden men inte mycket att hurra för, egentligen.

Morris har fått ett nytt livsinnehåll. En dag när han kände sig lätt uttråkade nosade han sig igenom alla nyinslagna julklappar och hittade naturligtvis sin egen - ett par tuggben. Han älskar att slita upp papper, kanske för att vi lite då och då ger honom Frolicbitar inrullade i någon gammal påse från Willys. Med stor frenesi sliter han upp pappret och hittar sin belöning. Nu lyckades han med tuggbenen också. Men vad värre är, han har ett mycket gott öga till hela julklappshögen och hade hunnit med en god del innan Lilia gav till stora utropet. Nu får vi väl hänga alla julklappar högt i granen istället för att lägga dem under.