Dags att läsa om Strindberg

Så, nu har jag sett de båda delarna som SVT gjort om August Strindberg. Kött och blod. När jag var i 20-årsåldern började jag läsa Strindbergs verk. Jag hann med en hel del även om ett och annat återstår. Nu känner jag suget efter att läsa om honom igen. Samtidigt kommer min pensionering en aning olägligt - det är svårt att på mitt vanliga sätt ha ett åtminsone tioårsperspektiv på allt jag ser på TV och spelar in. Men det blir lättare att göra Strindberg känd i klasserna efter det här.

En gång i tiden, dvs på 60-och 70-talen fanns en underbar TV-teater med utmärkta föreställningar. Det tyckte man i alla fall då. Därefter tog såporna över, ibland inte mycket bättre än sopor och kvalitetsteater blev alltmer sällsynt. Så kommer nu detta med teatergrepp som man känner igen och som engagerar.

Hittills har jag läst ett par tre förhandsrecensioner/reportage om serien från
DN , GP och SvD. De är riktigt positiva, till skillnad från P1: sura uppstötning som i morse sågade hela projektet strax under anklarna.

Vinden ligger rätt, dvs företrädesvis sydväst. Om det nu finns några havsfåglar borde de dyka upp. Men den lilla tid jag fick vid Glumsten räckte inte till för några fynd. En knipa guppade på vågorna och några gråtrutar hängde orörliga i den friska vinden.

image584

image585

Idag har jag äntligen sågat upp det byggvirke jag fick av en granne tidigare i höst. Det blev ½ kubik.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback