Erkänn att det är en Mercedes ...
... du helst vill ha. Jo, det var nog så för mig i alla fall. Min gamle far hade ett antal Mercedesbilar från slutet av 60-talet och framåt. En av dem fick jag överta - då hade den gått 56.000 mil och gav ändå ett antal tusenlappar i byte mot en nyare . Då hade den första hunnit rulla 64 000 mil, något som inte kändes i bilen. Sedan hade vi ytterligare två av det märket, en diesel och en bensin med automatlåda.
Men vad är då Merces i dag? Är det bara stjärnan som är kvar? Kvaliteten har sjunkit till långt under acceptabel nivå. Hur många har inte hört talas om de ständiga lackreparationerna som mercedsägarna tvingas genomgå med långa stilleståndstider som följd? Och nu har det hamnat i tidningen. DN skriver om detta i gårdagens tidning. Nu är det tyska flaggskeppet längst ner i botten på listan. Inte så många nöjda kunder ... ett vikande andrahandsvärde och fler Toyotor på vägarna, det blir följden. För redan förra året låg Toyota i topp när det gällde nöjda och belåtna kunder.
Då hade vi ännu inte bytt utan trodde på Volkswagens spargrisar Lupo. Det gick väl an så länge garantin gällde de futtiga två åren. Men när det skyddsnätet brustit och den ena reparationen av nästan nya bilar grävde sig ner i plånboken, var det dags att reagera. Dropparna eller ska vi säga dunkarna som fick det hela att rinna över uppstod när vi skulle betala närmare 3.500:- för en Lupo som fått elfnatt och alla varningssystem blinkade och tjöt - trots att bilen gick att köra och "att det inte var farligt". Men något fel hittade man inte, lite spary på kontakterna här och där hade småningom fått bilens själ i balans. När verkmästaren lite ursäktande urskuldade sig å bilmärketsv vägnar och räknade upp alla fel som just den sortens bilen haft enligt hans kännedom, insåg jag att det var dags att byta. Och vart skulle man gå? Kanske pröva något bilmärke överst på listan?
Så nu har vi tre Toyotor: två Aygo och en Yaris. Ingen har hunnit med mer än drygt 3000 mil under första året, men de två kommande åren täcks in av den treåriga garantin. De ska vara japaner som vågar sådant. Och vem man än talar med, som har någon erfarenhet av bilar i allmänhet, så intygar man att "Toyotor - dom bara går och går".
Och nog har väl de själ så det räcker! Om nu VW och Mercedes är så besjälade som de flesta tycks anse, så inte har det fått dem att sluta gå sönder. De skapar snarare själsliga lidanden för sina ägare. Och att VW med flera inte lyckats vända trenden på flera år är mer än märkligt - är det inte det cheferna är till för att ändra? Är är det där de själsliga lidandena är som störst?
Men vad är då Merces i dag? Är det bara stjärnan som är kvar? Kvaliteten har sjunkit till långt under acceptabel nivå. Hur många har inte hört talas om de ständiga lackreparationerna som mercedsägarna tvingas genomgå med långa stilleståndstider som följd? Och nu har det hamnat i tidningen. DN skriver om detta i gårdagens tidning. Nu är det tyska flaggskeppet längst ner i botten på listan. Inte så många nöjda kunder ... ett vikande andrahandsvärde och fler Toyotor på vägarna, det blir följden. För redan förra året låg Toyota i topp när det gällde nöjda och belåtna kunder.
Då hade vi ännu inte bytt utan trodde på Volkswagens spargrisar Lupo. Det gick väl an så länge garantin gällde de futtiga två åren. Men när det skyddsnätet brustit och den ena reparationen av nästan nya bilar grävde sig ner i plånboken, var det dags att reagera. Dropparna eller ska vi säga dunkarna som fick det hela att rinna över uppstod när vi skulle betala närmare 3.500:- för en Lupo som fått elfnatt och alla varningssystem blinkade och tjöt - trots att bilen gick att köra och "att det inte var farligt". Men något fel hittade man inte, lite spary på kontakterna här och där hade småningom fått bilens själ i balans. När verkmästaren lite ursäktande urskuldade sig å bilmärketsv vägnar och räknade upp alla fel som just den sortens bilen haft enligt hans kännedom, insåg jag att det var dags att byta. Och vart skulle man gå? Kanske pröva något bilmärke överst på listan?
Så nu har vi tre Toyotor: två Aygo och en Yaris. Ingen har hunnit med mer än drygt 3000 mil under första året, men de två kommande åren täcks in av den treåriga garantin. De ska vara japaner som vågar sådant. Och vem man än talar med, som har någon erfarenhet av bilar i allmänhet, så intygar man att "Toyotor - dom bara går och går".
Och nog har väl de själ så det räcker! Om nu VW och Mercedes är så besjälade som de flesta tycks anse, så inte har det fått dem att sluta gå sönder. De skapar snarare själsliga lidanden för sina ägare. Och att VW med flera inte lyckats vända trenden på flera år är mer än märkligt - är det inte det cheferna är till för att ändra? Är är det där de själsliga lidandena är som störst?
Kommentarer
Trackback