Hans Johansson

Jag har en draghund. Spänn Morris för cykeln och han drar med kraft detta köttberg (skämtsam [?] beteckning på fyrtiotalister lev. av P Nuder) på cykel. Havets friska västliga vindar drog genom halslinningen och huvan kom upp. Vi tog av efter strand norrut och stannade vid lilla udden, där jag kunde binda lilla rymlingen vid en sten. Släpper jag honom får han löptiksvittring och så är han borta ett tag.

Så klättrade jag upp på stenkumlet och hade utsikt över havet varifrån ejdersträcken kommer. Det hann komma tre under den dryga halvtimme jag var där, det största på ca 100 individer.

Ingen praktejder. Det gör inte så mycket. Man står där med västvinden brusande och med vågornas kraftfulla rytm - och bara njuter. Så bär det iväg hemåt igen och vovven drar. Ibland åt sitt håll.



Det börjar bli dags att klippa honom så att han ser bättre.

Jag kan ju erkänna att det är lite ensidigt med nästan bara fågelkommentarer. Men nu är det en gång så att ens intresse lägger beslag på det mesta