När åkern ryker

Förr sa vi alltid "när sjön ryker" och menade att det blåste så kraftigt att saltstänket låg som en dimma i luften. Det kanske finns fler betydelser av detta - i så fall är jag tacksam för tips. Men i det sandiga Glommen är all jord så inmängd med finste sjösand att vid kraftig vind läsgör sig slöjor av denna sand och driver kring lik grå slöjor över de spirande åkrarna. I denna vind ställde jag mig med lite för lite tröjor för att titta på fåglar. Morris var med och nu har han invigt Morups tånge för året och pinkat in sitt revir. Stenskvättor hoppade omkring. Annars var det sparsamt med fåglar. En måsfågel satt bredvid en trut och såg ut att bara vara ca 1/3 så stor. Kunde det vara en dvärgmås.

Därför återvände jag till vindarnas vilda vidder vid halv sjutiden på kvällen. Måsen satt kvar, nu i nytt sällskap och såg inte fullt så liten ut. Men någon dvärgmås var det inte. Istället hade några skärfläckor kommit och silade image242
kräfdjur i näbbkröken. Gött! Här är en annan gosse, dvs. en hane av rapphöns. Egentligen inte konstigare än att sjuksköterskan kan heta Peter Svensson eller något sådant. Hönshane, hanhöns. Vi säger ju "Han är högsta hönset här" så det är ju inget konstigt med det. I min barndom skojades det med de bruna äggen, som kallades tuppägg. Eller när svärföräldrarnas samojedspets Tommy oförhappandes nedkom med en valp. Namnet hade han (vovven alltså) fått av min svärmor som så gärna ville ha en hund med namnet Tommy.

De små nervöst pigga större strandpiparna pep omkring bland tånbankarna och pillade i sig smådjur som trivs i den omgivningen

Efter att ha motstått den värsta blåsten i sjugradig värme åkte jag upp till fyren och närmade mig havet i lä bakom fyrskogen. Där ute bland de fräsande vågorna, guppade över hundratalet sjöorrar och lite andra fåglar. Ibland lösgjorde sig ett gäng och drog iväg åt söder. In i skymningen.

image243

Denna hämplinghona kom och slog sig ned i en talltopp i fyrskogen och satt still i många minuter.

Imorgon ska vi alltså åka till Stockholm för att gå på teater. Dödsdansen. Det blir livat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback