Gåvan att ha lite ont i en fot
Även cyklar behöver nya bromsar. Skavljudet på bakhjulet berodde på ett utslitet bromsbelägg. Nu har jag satt på nya dito och justerat bromsarna med medlemskortet i spf. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men en rätt påstridig herre besökte oss och lockade med att rabatterna på försäkringarna skulle överstiga medlemsavgiften i detta pensionärsförbund. Kanske man åker gratis karusell eller får rabatt på tåg, teater etc? Men det går att justera cykelns fälgbromsar med det så att de inte skriker.
Sommaren går vidare. Första dagen i år som vi kunde sitta ute och äta frukost. Solen är stark och det finns skäl att inte exponera sig mer än nödvändigt eftersom ozonlagret är rekordtunt just nu - något mycket ovanligt enl SMHI. Cancer får man förr eller senare i alla fall, bara man är tillräckligt frisk för att leva länge nog.
Biskop Anders, den katolske biskopen i Sverige, höll ett par föredrag i Falkenbergs kyrka idag på denna ekumeniska helg. Riktigt bra! Första handlade om den nära vänskapen med Jesus i påskens förlängning och det andra om hur begreppet själens dunkla natt kan underlätta kommunikation med sekulariserade medmänniskor som inte har tillgång till det religiösa språket. Alla slags lidanden har Jesus fått utstå, inte minst känslan av att vara bortglömd av Gud själv. Men i själens dunkla natt kan man hitta erfarenheter som många människor kan begripa och en dialog kan starta. Och självklart kom man själv på saker som kunde sagts vänligare, gjorts bättre och undanröjt missförstånd. Biskopens finurliga men samtidigt glasklara argument för att våra lidanden i vardagen, hur små eller obetydliga de än kan synas, liksom de stora lidandnen som ibland drabbar en, hur dessa lidanden ändå ingår i Guds plan och att vi får möjlighet att lära oss något av dem och genom dem komma ännu närmare vår frälsare. Intar man gnällattityden gentemot lidandena blir de inte till välsignelse men förstår man att de kan vara ett sätt för Gud att lära oss något genom dem, blir de till rik välsignelse.
Så styrkta av detta samt samtal med några goda vänner, återvände vi hem. Lite ont i foten har jag allt; därför cyklar jag med den lille vovven hellre än går. Men samtidigt grunnar jag över vad Gud vill ha sagt med detta. Kanske vill han att jag ska vara närmare honom oftare än jag är, jo så är det nog. Hans kärlek till mig är för stor att begripa men jag får ödmjuka mig och acceptera att han älskar mig längt mer än jag själv förstår. Tack Gud! Någonstans vet jag också att logiken i detta resonemang kan synas dåraktigt i världens ögon. Det förvissar mig bara ännu mer om att det är rätt.
Sommaren går vidare. Första dagen i år som vi kunde sitta ute och äta frukost. Solen är stark och det finns skäl att inte exponera sig mer än nödvändigt eftersom ozonlagret är rekordtunt just nu - något mycket ovanligt enl SMHI. Cancer får man förr eller senare i alla fall, bara man är tillräckligt frisk för att leva länge nog.
Biskop Anders, den katolske biskopen i Sverige, höll ett par föredrag i Falkenbergs kyrka idag på denna ekumeniska helg. Riktigt bra! Första handlade om den nära vänskapen med Jesus i påskens förlängning och det andra om hur begreppet själens dunkla natt kan underlätta kommunikation med sekulariserade medmänniskor som inte har tillgång till det religiösa språket. Alla slags lidanden har Jesus fått utstå, inte minst känslan av att vara bortglömd av Gud själv. Men i själens dunkla natt kan man hitta erfarenheter som många människor kan begripa och en dialog kan starta. Och självklart kom man själv på saker som kunde sagts vänligare, gjorts bättre och undanröjt missförstånd. Biskopens finurliga men samtidigt glasklara argument för att våra lidanden i vardagen, hur små eller obetydliga de än kan synas, liksom de stora lidandnen som ibland drabbar en, hur dessa lidanden ändå ingår i Guds plan och att vi får möjlighet att lära oss något av dem och genom dem komma ännu närmare vår frälsare. Intar man gnällattityden gentemot lidandena blir de inte till välsignelse men förstår man att de kan vara ett sätt för Gud att lära oss något genom dem, blir de till rik välsignelse.
Så styrkta av detta samt samtal med några goda vänner, återvände vi hem. Lite ont i foten har jag allt; därför cyklar jag med den lille vovven hellre än går. Men samtidigt grunnar jag över vad Gud vill ha sagt med detta. Kanske vill han att jag ska vara närmare honom oftare än jag är, jo så är det nog. Hans kärlek till mig är för stor att begripa men jag får ödmjuka mig och acceptera att han älskar mig längt mer än jag själv förstår. Tack Gud! Någonstans vet jag också att logiken i detta resonemang kan synas dåraktigt i världens ögon. Det förvissar mig bara ännu mer om att det är rätt.
Kommentarer
Trackback