Kalasdags
En hel helg med gäster
På lördagen kom några kära vänner för att se hur vi bor i vårt nya hus. Det betydde att jag slapp måla - det har blivit lite av ett tvång - och att det skulle städas i och runt kåken. Det blev rätt bra till slut, man känner sig nöjd över att ha fått ställa iordning allt.
Så kom de då, Lennart och Birigit, Björn och Ann samt Ann-Sofie. En vallhund ingick också, en liten snäll tik som Morris var så himla glad för. Som väl var kunde hon tala om när uppvaktningen blev för ensidig och Morris la' sig en bit ifrån. Efter 11 långa hundår vet han sin plats i sitt sällskapsliv. Den resignerade hållningen, det ändå inte förlorade hoppet, kanske hon ändrar sig?
Två timmar före gästernas ankomst uppgav hustrun ett av de mer ovanliga tjuten. Jag var säker på att nu hade hon fått en het form ur ugnen i knät eller så. Det var nästan lika illa det jag såg: laxtårtan hade hamnat på golvet, upp och ned, när det skulle fram ur kylen för att dekoreras. Så, skadan var inte större än att nya ingridienser köptes in i den lokala affären och en ny laxtårta såg dagens ljus. Det blev dock två hundar som fick stor glädje av haveriet. Morris är väl som de flesta människor, mat går före det mesta och laxtårta kan man förstå sig på även om slukandet sker med största hastighet.
Vad är nu mest sevärt i Glommen? Jo, Glommens sten, som placerats på sin udde av inlandsisen. Dit måste man gå och beundra utsikten med hav nästan 360 o, nästan varvet runt. Där finns oxå Glommens hamn med sina fiskebåtar och Glommens fisk, som levererar läckerheter med långtradare till södra Sverige.
Ett minst lika spännande ställe är Morups tånge, ett naturreservat med en fyr och hela havet utanför och - en av de bästa fågellokalerna i Sverige. Vadare på väg till Afrika är dagliga gäster. Denna dag såg vi bl.a.
några myrspovar. Minst lika spännande är alla hästar som finns på reservatet. Plötsligt kan man vara omgiven av dessa, inte minst fölungar, där man står med sin tubkikare och spanar efter fåglar.
Idag hade yngsta dottern sitt 22-årskalals tillsammans med famlij och vänner. Hon önskade sig upplevelser och en mixer. Det blev upplevelser, alltifrån ett badprogram på Klitterbadet i Falkenberg med Sveriges enda 50m inomhusbassäng med saltvatten till ett par biljetter till Cats samt även en femrätters middag hos sina kompisar. Och en mixer.
Efter detta kalas med tårtfrossa blev det så en stilla cykeltur med Morris och hustrun, som på sin nya trehjuling (!) nu för första gången på länge kunde komma ut och cykla längs havet i solnedgången. Så länge man har starka friska ben tänker man aldrig på hur det skulle kunna vara efter fyra knäledsbyten. Plötsligt finns inte styrkan och stabiliteten kvar. Titan kan ersätta mycket i kroppen - tack och lov - men det blir aldrig som en kroppsegen knäled och då rakt inte med två. Minnen, minnen av fjällvandringar och långa snabba promenader har blivit ersatta av Viktor, för så heter cykeln. Den är dansk, jä, jä.
Man undrar i sitt stilla sinne hur många trehjulingar som kommer att behövas i framtiden. Var och varannan elitidrottare, fot- eller handbollsspelare etc, hoppar ju någon gång omkring på kryckor . Hur vanligt är bestående men?
Men det är väl inget att oroa sig över ännu på sådär 40 - 50 år.
God natt!
På lördagen kom några kära vänner för att se hur vi bor i vårt nya hus. Det betydde att jag slapp måla - det har blivit lite av ett tvång - och att det skulle städas i och runt kåken. Det blev rätt bra till slut, man känner sig nöjd över att ha fått ställa iordning allt.
Så kom de då, Lennart och Birigit, Björn och Ann samt Ann-Sofie. En vallhund ingick också, en liten snäll tik som Morris var så himla glad för. Som väl var kunde hon tala om när uppvaktningen blev för ensidig och Morris la' sig en bit ifrån. Efter 11 långa hundår vet han sin plats i sitt sällskapsliv. Den resignerade hållningen, det ändå inte förlorade hoppet, kanske hon ändrar sig?
Två timmar före gästernas ankomst uppgav hustrun ett av de mer ovanliga tjuten. Jag var säker på att nu hade hon fått en het form ur ugnen i knät eller så. Det var nästan lika illa det jag såg: laxtårtan hade hamnat på golvet, upp och ned, när det skulle fram ur kylen för att dekoreras. Så, skadan var inte större än att nya ingridienser köptes in i den lokala affären och en ny laxtårta såg dagens ljus. Det blev dock två hundar som fick stor glädje av haveriet. Morris är väl som de flesta människor, mat går före det mesta och laxtårta kan man förstå sig på även om slukandet sker med största hastighet.
Vad är nu mest sevärt i Glommen? Jo, Glommens sten, som placerats på sin udde av inlandsisen. Dit måste man gå och beundra utsikten med hav nästan 360 o, nästan varvet runt. Där finns oxå Glommens hamn med sina fiskebåtar och Glommens fisk, som levererar läckerheter med långtradare till södra Sverige.
Ett minst lika spännande ställe är Morups tånge, ett naturreservat med en fyr och hela havet utanför och - en av de bästa fågellokalerna i Sverige. Vadare på väg till Afrika är dagliga gäster. Denna dag såg vi bl.a.
några myrspovar. Minst lika spännande är alla hästar som finns på reservatet. Plötsligt kan man vara omgiven av dessa, inte minst fölungar, där man står med sin tubkikare och spanar efter fåglar.
Idag hade yngsta dottern sitt 22-årskalals tillsammans med famlij och vänner. Hon önskade sig upplevelser och en mixer. Det blev upplevelser, alltifrån ett badprogram på Klitterbadet i Falkenberg med Sveriges enda 50m inomhusbassäng med saltvatten till ett par biljetter till Cats samt även en femrätters middag hos sina kompisar. Och en mixer.
Efter detta kalas med tårtfrossa blev det så en stilla cykeltur med Morris och hustrun, som på sin nya trehjuling (!) nu för första gången på länge kunde komma ut och cykla längs havet i solnedgången. Så länge man har starka friska ben tänker man aldrig på hur det skulle kunna vara efter fyra knäledsbyten. Plötsligt finns inte styrkan och stabiliteten kvar. Titan kan ersätta mycket i kroppen - tack och lov - men det blir aldrig som en kroppsegen knäled och då rakt inte med två. Minnen, minnen av fjällvandringar och långa snabba promenader har blivit ersatta av Viktor, för så heter cykeln. Den är dansk, jä, jä.
Man undrar i sitt stilla sinne hur många trehjulingar som kommer att behövas i framtiden. Var och varannan elitidrottare, fot- eller handbollsspelare etc, hoppar ju någon gång omkring på kryckor . Hur vanligt är bestående men?
Men det är väl inget att oroa sig över ännu på sådär 40 - 50 år.
God natt!
Kommentarer
Trackback