Sista sommardagen?

Äntligen lördag. Tänk att få sova till åtta innan hunden med den smala nosen försiktigt krafsar på sovrumsdörren och talar om vad han vill: Ut! Det går bra att släppa ut honom i trädgården medan man själv får något i sig och på sig. Så går vi ut på en lång vandring, ner till havet. Idag är det stilla, horisontlinjen skarp, omisskännligt stålblå. Ovanför tornar molnen upp sig, mest melankoliskt grått men också en del hoppfyllt vitt som tar emot den nyligen uppstigna solens ljus och reflekterar det inåt, mot de mörkare schatteringarna. Det ser ut som en akvarellmålning målad vått i vått och färgen fortfarande flyter lite. Strandens olika gröna nyanser står mot en botten av sanddyner, ljung och vrestörne, mogna nypon.

 

Vi går de sista tjugo metrarna ner till stranden. En stor flock gråtrutar rycker gällt upp upp, störda i sitt bökande efter något ätbart i tångvallarna. Bara råkorna fortsätter obekymrat sitt svartskimrande vaggande. Tången har slutat att stinka nu, den ligger där bara som havet lämnade den när det var som mest upprört. Jag tar upp en kritvit sten, lustigt formad, nästan som en liten figur. Den har några förtorkade tångruskor fastsatta på sig, omöjliga att ta bort. Stenen har åkt med när tången slets upp från sitt bottenfäste och spolades upp - tången har inte släppt sit tag om stenen. Så ser jag många andra stenar som kommit upp på stranden på samma sätt och jag lärde mig något som jag inte vetat tidigare. En stenvandring från djupare vatten till stranden bara för att några växter satt sig fast. Jag får fråga biologikollegan på måndag.

Nya huset i juli 06

Det blev en sommardag. Eftermiddagen cyklade vi till Glommens sten med kaffekorg. Stillhet. En bogserbåt med enorm pråm på släp hägrade i horisonten, ett par fiskebåtar på väg in i hamnen och några streck med gäss passerade. Några grönfinkar sprätter omkring, förser sig med nypon och kanske överväger att stanna kvar i vinter.

Efter barnvaktandet på kvällen måste jag testa nya öppna spisen. Ännu ingen ved men lite kartongbitar och lite gamla tidningar rick duga. Grymt drag. Inbyggd fläkt också, finess som jag inte upptäckt förrän nu.

När Lilia ropar har jag somnat i fåtöljen, där jag sitter och drömmer att TV:n spårat ur och visar alla kanaler på en gång. Ingen idé att spjärna emot, sängen väntar.


God natt

 

 

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: johanna vilumsons

Gud va fint hus hans.
Ses på måndag / johanna v

2006-11-02 @ 11:59:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback