Det var min korv!
Idag har jag suttit på tåget halva dan, känns det som. Först in till Göteborg och sedan tillbaka, målarväder, upp på stegen och måla klart den ömtåliga södergaveln. Så snabbt ut med den lurvige och sedan tillbaka till Göteborg och föräldramöte. Korta presentationer - mötte en gammal elev som nu är pappa till en flicka på skolan. Sådant är roligt. Det har hänt ett par gånger förut.
Så tillbaka till stationen och med en Tjorizzo i högsta hugg intar man sin sittplats. En timme, åska och blixtar på avstånd, vilsam skakning, något att läsa, slummer.
Till sist är man hemma och orkar inte göra någontiong. Så småningom ryker en kopp te och den nyinköpta onsalakorven plockas fram - viss vördnad. Så ropar någon och man går undan. Nästa gång finns det bara ett par små smulor kvar där Morris har legat. Han fick ett skrovmål. Jo jag fick ju min på Centralen så varför klaga? Om man skulle sätta upp några snören i taket dit han inte når? Han har en enkel med mycket verksam filosofi - allt jag kan nå är mitt! Men har inte denna hund ett försteg framför människan? Det är inte många människor som kan driva den tesen särskilt länge, hur gärna de än ville. Tänk dig själv, att vara en i Rabelais' kloster med devisen: Gör vad du vill! Hur länge skulle det funka?
För Morris funkar det rätt skapligt i alla fall.
Osten, den gamle vännen, fick ställa upp även denna gång.
Och det faktum att detta är livet, detta, och inget annat, inget att vara besviken över, inget att anklaga sig för utan egentligen tacksamt ta emot - i mitt liv fanns det ingen plats för en onsalakorv idag. Djupsinnigare än så blir det inte.
God natt!
Så tillbaka till stationen och med en Tjorizzo i högsta hugg intar man sin sittplats. En timme, åska och blixtar på avstånd, vilsam skakning, något att läsa, slummer.
Till sist är man hemma och orkar inte göra någontiong. Så småningom ryker en kopp te och den nyinköpta onsalakorven plockas fram - viss vördnad. Så ropar någon och man går undan. Nästa gång finns det bara ett par små smulor kvar där Morris har legat. Han fick ett skrovmål. Jo jag fick ju min på Centralen så varför klaga? Om man skulle sätta upp några snören i taket dit han inte når? Han har en enkel med mycket verksam filosofi - allt jag kan nå är mitt! Men har inte denna hund ett försteg framför människan? Det är inte många människor som kan driva den tesen särskilt länge, hur gärna de än ville. Tänk dig själv, att vara en i Rabelais' kloster med devisen: Gör vad du vill! Hur länge skulle det funka?
För Morris funkar det rätt skapligt i alla fall.
Osten, den gamle vännen, fick ställa upp även denna gång.
Och det faktum att detta är livet, detta, och inget annat, inget att vara besviken över, inget att anklaga sig för utan egentligen tacksamt ta emot - i mitt liv fanns det ingen plats för en onsalakorv idag. Djupsinnigare än så blir det inte.
God natt!
Kommentarer
Trackback