Veckband som ångestdämpare
Hej kära blogg!
Eller hur man nu ska börja. Hej dû, kanske vore bättre. Det är ju förhoppningsvis någon som läser. Eller så får man var nöjd med att tituleras dû själv och vara lite mallig över att man använt formen vokativ.
Hur har du det? Har trycket lättat eller ökat? Har ångesten satt in en generalattack nu när november är som blåsigast, blötast och gråsvart? Eller Hur har jag det? Har trycket lättat eller ökat? Har ångesten satt in en generalattack nu när november är som blåsigast, blötast och gråsvart?
För egen ringa del håller jag ångesten på avstånd. Jag sysslar med ovidkommande saker som att sätta upp gamla gardiner och ta ner nya, att sätta upp ytterligare nya gardiner. Jag är närmast specialist på veckband och Kirschprylar. Hustrun anvisar och jag klättrar på stolar, borrar i väggen och skruvar. Det börjar se bebott ut. I mitt eget skräpiga arbetsrum finns numer de ytterligt eleganta gardinerna från vardagsrummet i Särö. Ja, så kan man hålla på, men det leder ingenstans.
Vissa bloggare, särskilt du som är ung, känner ångest över tillvarons villkor. Du är på väg in i vuxenvärlden och det mesta ligger dolt i framtidens töcken. Vad ska du bli, vem ska bli din tillkommande, hur många barn skall ni dela vårdnaden om ... För framtiden är inte klar som en oktobersöndag, i alla fall inte för de flesta. Det är lite annorlunda för mig, som är på väg ut ur vuxenvärlden, så att säga. Min framtid är väl inte mindre insvept i regndimmor, men den kan slut när man minst anar det. Det skulle vara otäckt att hela tiden påminna sig ett sådant scenario. "Nu ska vi till Ullared och se ut en urna" - det skulle inte vara så kul. Eller åka till IKEA och beställa den nya kombinerade garderoben/kistan "Instant coffin". Kunde vara bra att ha, bara så där. Ju. Jag har varken urna eller garderob, inte ens en gravplats, vilket kan förefalla slarvigt. En mysig en med nästan tänd lykta skulle vara mysigt så här års. Men lykta har jag redan, en blå, som jag fått av min vän prästen. Den fungerar utmärkt, ja nätan bäst, med gravlyktsljus. Kanske bonuskonto på Fonus? Men jag gillar inte sossebegravningsbyråer... Detta var en grimas åt det ovissa. Nej, ät,drick och var glad - så löd en reklaslogan för ICA för en massa år sedan. Låter hurtigt och klämmigt. Reklammakarna hade dock inte läst bibeln så noga, för samma bibelställe fortsätter ..för imorgon skall du döden dö". Nej, nu var vi där igen.
Idag har stenarbetarna börjat med stenläggningen på parkeringsplatsen. Det blir en "svart" sten. I solljus är den mörkgrå men i regn är den mycket elegant svart. Spegelbilder av tillvaron kan uppfattas i detta våta svarta. Måtte det regna ... knappast en bön som inte blir bönhörd i dessa dagar. De kom, la sten och fikade. De hade en del att säga om den falkenbergska andan "Det går aldrig här". Men det var förr, Nu har man skaffat företagskonsulter och det mesta sjuder av liv. Ingen av dem var falkebergare, chefen var från Österrike, en var kurd och en från Borås. Sedan åkte de hem ty regnet pissade obarmhärtigt över deras skuldror. Vi överväger dock deras erbjudande om att ha en fontän i trädgården:
Med tanke på den outhärdligt långa och torra sommaren, där himlen bara vräkte ned solsken över en alltmer förtorkad och skräckslagen grässådd, skulle det droppande ljudet av en fontän kännas livgivande, i synnerhet för en annan som ligger duktigt på minus vad gäller "Att ha ett liv". Det kan ju vara en tröst för dig som känner allt allt går åt helvete, nästan. Men betänk, du har hela livet framfär dig. Jag får nöja mig med en fontän. Och så mycket fåglar som skulle komma för att bada! För att inte tala om vilket konstverk det skulle bli på vintern. Där skulle fontänvattnet formas i frusna formationer, kanske illuminerade?'
Priset? Jo kostar det så smakar det eller om det var tvärtom. Det kanske bara räcker till en fiffig garderob...
Morris, idag har det inte varit din dag. Morgonprommenaden i ösregnet, regnkappan till trots, var ingen höjdare. Middagsprommanden hoppade du över, hoprullad som du var med nosen långt inne i husses dunätcke, ensam med dina gnyende drömbilder. Knappt ens fiskgratängen fick dig på benen. Så blev det en kort vandring i vätan och in igen. Och nu, när klocklan hunnit bli en del, står du och lägger huvudet på sned. Jo, vännen, vi s k a gå ut. Jag ska ta med några ostbitar till dig. Och det regnar inte mer.
Natti natti
Eller hur man nu ska börja. Hej dû, kanske vore bättre. Det är ju förhoppningsvis någon som läser. Eller så får man var nöjd med att tituleras dû själv och vara lite mallig över att man använt formen vokativ.
Hur har du det? Har trycket lättat eller ökat? Har ångesten satt in en generalattack nu när november är som blåsigast, blötast och gråsvart? Eller Hur har jag det? Har trycket lättat eller ökat? Har ångesten satt in en generalattack nu när november är som blåsigast, blötast och gråsvart?
För egen ringa del håller jag ångesten på avstånd. Jag sysslar med ovidkommande saker som att sätta upp gamla gardiner och ta ner nya, att sätta upp ytterligare nya gardiner. Jag är närmast specialist på veckband och Kirschprylar. Hustrun anvisar och jag klättrar på stolar, borrar i väggen och skruvar. Det börjar se bebott ut. I mitt eget skräpiga arbetsrum finns numer de ytterligt eleganta gardinerna från vardagsrummet i Särö. Ja, så kan man hålla på, men det leder ingenstans.
Vissa bloggare, särskilt du som är ung, känner ångest över tillvarons villkor. Du är på väg in i vuxenvärlden och det mesta ligger dolt i framtidens töcken. Vad ska du bli, vem ska bli din tillkommande, hur många barn skall ni dela vårdnaden om ... För framtiden är inte klar som en oktobersöndag, i alla fall inte för de flesta. Det är lite annorlunda för mig, som är på väg ut ur vuxenvärlden, så att säga. Min framtid är väl inte mindre insvept i regndimmor, men den kan slut när man minst anar det. Det skulle vara otäckt att hela tiden påminna sig ett sådant scenario. "Nu ska vi till Ullared och se ut en urna" - det skulle inte vara så kul. Eller åka till IKEA och beställa den nya kombinerade garderoben/kistan "Instant coffin". Kunde vara bra att ha, bara så där. Ju. Jag har varken urna eller garderob, inte ens en gravplats, vilket kan förefalla slarvigt. En mysig en med nästan tänd lykta skulle vara mysigt så här års. Men lykta har jag redan, en blå, som jag fått av min vän prästen. Den fungerar utmärkt, ja nätan bäst, med gravlyktsljus. Kanske bonuskonto på Fonus? Men jag gillar inte sossebegravningsbyråer... Detta var en grimas åt det ovissa. Nej, ät,drick och var glad - så löd en reklaslogan för ICA för en massa år sedan. Låter hurtigt och klämmigt. Reklammakarna hade dock inte läst bibeln så noga, för samma bibelställe fortsätter ..för imorgon skall du döden dö". Nej, nu var vi där igen.
Idag har stenarbetarna börjat med stenläggningen på parkeringsplatsen. Det blir en "svart" sten. I solljus är den mörkgrå men i regn är den mycket elegant svart. Spegelbilder av tillvaron kan uppfattas i detta våta svarta. Måtte det regna ... knappast en bön som inte blir bönhörd i dessa dagar. De kom, la sten och fikade. De hade en del att säga om den falkenbergska andan "Det går aldrig här". Men det var förr, Nu har man skaffat företagskonsulter och det mesta sjuder av liv. Ingen av dem var falkebergare, chefen var från Österrike, en var kurd och en från Borås. Sedan åkte de hem ty regnet pissade obarmhärtigt över deras skuldror. Vi överväger dock deras erbjudande om att ha en fontän i trädgården:
Med tanke på den outhärdligt långa och torra sommaren, där himlen bara vräkte ned solsken över en alltmer förtorkad och skräckslagen grässådd, skulle det droppande ljudet av en fontän kännas livgivande, i synnerhet för en annan som ligger duktigt på minus vad gäller "Att ha ett liv". Det kan ju vara en tröst för dig som känner allt allt går åt helvete, nästan. Men betänk, du har hela livet framfär dig. Jag får nöja mig med en fontän. Och så mycket fåglar som skulle komma för att bada! För att inte tala om vilket konstverk det skulle bli på vintern. Där skulle fontänvattnet formas i frusna formationer, kanske illuminerade?'
Priset? Jo kostar det så smakar det eller om det var tvärtom. Det kanske bara räcker till en fiffig garderob...
Morris, idag har det inte varit din dag. Morgonprommenaden i ösregnet, regnkappan till trots, var ingen höjdare. Middagsprommanden hoppade du över, hoprullad som du var med nosen långt inne i husses dunätcke, ensam med dina gnyende drömbilder. Knappt ens fiskgratängen fick dig på benen. Så blev det en kort vandring i vätan och in igen. Och nu, när klocklan hunnit bli en del, står du och lägger huvudet på sned. Jo, vännen, vi s k a gå ut. Jag ska ta med några ostbitar till dig. Och det regnar inte mer.
Natti natti
Kommentarer
Trackback