Västanvind och våraning

 

På stranden ven västanvinden klar och kall. Kanske inte så stark men den var råkall och

den gick igenom märg och märg
och ben och ben och kylde ner var sena
som blev stel och kall som sten.

 

Poeten Shelley har skrivit Ode To the West Wind. Egentligen är det raderna om att falla på livets törnen, som fick mig att leta upp den på nätet och ta med slutstroferna där detta står. Det verkar vara ganska mycket törnen och annat vasst man kan skada sig på när det bara är några fattiga dagar kvar till ledigheten.  Slutraderna profeterar dock om en vår.

IV

If I were a dead leaf thou mightest bear;
If I were a swift cloud to fly with thee;
A wave to pant beneath thy power, and share

The impulse of thy strength, only less free
Than thou, O uncontrollable! if even
I were as in my boyhood, and could be

 The comrade of thy wanderings over heaven,
As then, when to outstrip thy skiey speed
Scarce seem'd a vision—I would ne'er have striven

 As thus with thee in prayer in my sore need.
O! lift me as a wave, a leaf, a cloud!
I fall upon the thorns of life! I bleed!

A heavy weight of hours has chain'd and bow'd
One too like thee—tameless, and swift, and proud.

 

 
V

Make me thy lyre, even as the forest is:
What if my leaves are falling like its own?
The tumult of thy mighty harmonies

Will take from both a deep autumnal tone,
Sweet though in sadness. Be thou, Spirit fierce,
My spirit! Be thou me, impetuous one!

Drive my dead thoughts over the universe,
Like wither'd leaves, to quicken a new birth;
And, by the incantation of this verse,

 Scatter, as from an unextinguish'd hearth
Ashes and sparks, my words among mankind!
Be through my lips to unawaken'd earth

The trumpet of a prophecy! O Wind,
If Winter comes, can Spring be far behind?

 

 


Jag tror vi är tröttare och mer slitna än vi vill kännas vid, låtsas om, tillstå, uttrycka. I alla fall kan jag känna så efter en lång tur med Morrisvovven i hans tajta regnväst.  

 

Morris på stranden 1

 

Det är bara när man har sovit lite och eftertanken och reflektionen får vrida och vända på frågorna som man kan komma fram till en hållning som man kan känna sig nöjd med. Och då kan man med rätta få skämmas lite, känna sig rätt kass för att man inte fattade, begrep, insåg, greppade, hade en inkännande förståelse för - att det man lite tvärsäkert uttryckte var fel av alla de skäl som finns och man omedelbart borde insett men inte insåg för man var själv lite trött, kanske kände sig struntad i och sörjde lite över det.

För den som bara inte vill veta av att vara här eller där, att göra det ena eller det andra, att se glad, pigg, fräsch, uppmuntrande, cool, ägande eller bara behärskad ut, för den som har ramlat ner bland törnena och inte har kraften, hjälper det ju inte alls att någon gnatar, gnäller, tycker att inte, förutsätter, rentav kräver att så skulle vara osv. etc. mm.

 
Då vill jag säga förlåt, Jag vill låta bli att trycka ner, att göra ledsen, att göra ont värre; och säga ’jag menade ju inte att såra, att göra dig bedrövad’.

För jag kan ju faktiskt förstå, inse och fatta att du (och ’du’ är många) är tröttare än jag, att dina bekymmer är större än mina och att dina behov är helt annorlunda och att jag inte ens har en aning om dem. Men att de finns där och tar kraft.

Men

 

Då lyfter änglarna,
på bönens vingar.
I sina händer bär de
våra skärvor.

Och själva har vi
knappt ens minnen kvar
av revorna
som törnet gjorde


 


Kommentarer
Postat av: time synchronazation clocks

go here for the best synchronized clocks large facilities anywhere


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback