Tredjedag jul
Helgdagarna övergår i vardagar. Tredjedag jul var en helgdag för mycket längesedan, tror jag. Men idag satte jag mig på tåget lagom tidigt för att inte vara sen och for in till skolan och skrev ut 25 arbeten. Samtidigt fick jag den stora friden - helt uppslukad av texterna. Det går lätt att läsa när texten är så gott som felfri och tankeleden löper konsekvent. Det som tar längst tid är när någon har mycket ytfel och inte sällan knyckliga tankeled - det tar tid att reda ut. Men inget är så härligt som när någon, som dras med de språkliga bekymren, ser ljuset i tunneln och det "bara så där". Skön känsla både för lärare och elev.
Två unga, älskande sitter omslingrande och sover i varandras halsgropar. Ser skönt ut, fast man får ju inte låtsas om dem. Hon ser så alldaglig ut, osminkad, lite blond och med ett svagt leende på läpparna. Hon blir en vacker brud den dagen det är dags. Han andas hennes molekyler genom hennes hår och liknar hjälten i Sagan om ringen. Ett och annat minne passerar långsamt mitt medvetande och drar med sig någon eterisk essens från den tiden då hela en varelse var inriktad på någon annan. De' du, Morrisvovven! Då var du inte med. Men nu är det mest dig jag pussar, skulle jag tro. Jag håller inte räkningen så noga.
Ett annat förälskat par, kanske i 25-årsåldern, på väg hem från något julfirande sitter med varandras händer inflätade i varandra. Det ser faktiskt lite jobbigt ut, men närhetsfaktorn är hög. Så har vi alla dem som en gång suttit på liknande sätt. Nu sitter de där, i olika åldrar och låter sig fraktas av Öresundståget mot Göteborg. En del har det mesta av sitt liv bakom sig. Hur mycket jag själv har av livet bakom mig har jag ganska bra koll på. Vad som återstår är mer ovisst. Men för bara några år sedan tänkte jag inte på att livet skulle kunna förändras så drastiskt - när vi byggde vårt förra hus 1998, ägnade jag över huvud taget inte en tanke på att tio år går fort - nej, där var hela livshavet att åka på, stort och oändligt och som krökte sig behagligt bortom horisonten. Men nu ... tja, bäst att inte tänka för mycket på det. Inte ens änglarna, som gör sitt bästa för att hålla mig kvar på plan, har en aning om när machten är slut. Bara domarn ...
Det nya bredbandet på 24 MBit är för all del något snabbare än 3G-nätet. Men ibland verkar alla vara ute och surfa på samma lina som jag - det går i baklås. Och så låter det - när någon ringer på telefonen låter det som om en symaskin sätter igång lite då och då. Och så hör den andre ingenting ett litet slag. [Här kan man lägga in ett lämpligt uttryck för frustration, men jag testar några smilys] R-), :-@, :-C (Vän av ordning frågar sig hur man biktar smilys, det kanske finns någon virtuell biktfar)
Se där, man behöver inte slösa med bokstäverna nu när det finns så fina tecken. :)
Jag borde suttit kvar på tåget. Se här så mycket tid jag förbrukat på onödigt bloggande! :-6 Den där bildskärmen är ett förrädiskt titthål in i andra världar. Dags att göra lite nytta.
:-)), 8:-)
Två unga, älskande sitter omslingrande och sover i varandras halsgropar. Ser skönt ut, fast man får ju inte låtsas om dem. Hon ser så alldaglig ut, osminkad, lite blond och med ett svagt leende på läpparna. Hon blir en vacker brud den dagen det är dags. Han andas hennes molekyler genom hennes hår och liknar hjälten i Sagan om ringen. Ett och annat minne passerar långsamt mitt medvetande och drar med sig någon eterisk essens från den tiden då hela en varelse var inriktad på någon annan. De' du, Morrisvovven! Då var du inte med. Men nu är det mest dig jag pussar, skulle jag tro. Jag håller inte räkningen så noga.
Ett annat förälskat par, kanske i 25-årsåldern, på väg hem från något julfirande sitter med varandras händer inflätade i varandra. Det ser faktiskt lite jobbigt ut, men närhetsfaktorn är hög. Så har vi alla dem som en gång suttit på liknande sätt. Nu sitter de där, i olika åldrar och låter sig fraktas av Öresundståget mot Göteborg. En del har det mesta av sitt liv bakom sig. Hur mycket jag själv har av livet bakom mig har jag ganska bra koll på. Vad som återstår är mer ovisst. Men för bara några år sedan tänkte jag inte på att livet skulle kunna förändras så drastiskt - när vi byggde vårt förra hus 1998, ägnade jag över huvud taget inte en tanke på att tio år går fort - nej, där var hela livshavet att åka på, stort och oändligt och som krökte sig behagligt bortom horisonten. Men nu ... tja, bäst att inte tänka för mycket på det. Inte ens änglarna, som gör sitt bästa för att hålla mig kvar på plan, har en aning om när machten är slut. Bara domarn ...
Det nya bredbandet på 24 MBit är för all del något snabbare än 3G-nätet. Men ibland verkar alla vara ute och surfa på samma lina som jag - det går i baklås. Och så låter det - när någon ringer på telefonen låter det som om en symaskin sätter igång lite då och då. Och så hör den andre ingenting ett litet slag. [Här kan man lägga in ett lämpligt uttryck för frustration, men jag testar några smilys] R-), :-@, :-C (Vän av ordning frågar sig hur man biktar smilys, det kanske finns någon virtuell biktfar)
Se där, man behöver inte slösa med bokstäverna nu när det finns så fina tecken. :)
Jag borde suttit kvar på tåget. Se här så mycket tid jag förbrukat på onödigt bloggande! :-6 Den där bildskärmen är ett förrädiskt titthål in i andra världar. Dags att göra lite nytta.
:-)), 8:-)
Kommentarer
Trackback