Hur rimmar man på rakkniv, fröken Julie?
Nå, stormen tjuter på utsidan och alla är ute på olika saker, utom Morris och jag. Jag spelar in. Roligt att man fått någon liten uppgift i alla fall. Hustrun har svårt för detta. Hur ofta har jag inte blivit uppringd och tillfrågad om hur man spelar in något på DVD:n? Massor. Jag försöker förklara. Först ... Kanske en skriftlig instruktion? Men nu har jag tryckt på knapparna och vem som dömer Amy kommer hon att få se. Jag bloggar vidare.
Idag hade hustrun en riktigt lång lista med julklappsrim på saker som hon har köpt men inte jag. Jag har inte börjat ännu, julen verkar så avlägsen. Kul med lite tomtar i skyltfönstren, men att detta skulle få effekter i min plånbok det har jag inte fattat än. Jag är mer uppfylld av elevernas reaktioner på dagens avsnitt av fröken Julie. Den gick uppenbarligen hem. Mycket engagerade kommentarer och reflektioner blev det. Ja, vi tackar världslitteraturenför att de unga får sin oskuldsfullhet (ja, det kanske finns några ... ) nedsolkad av vuxenvärldens trista intrigerande och otidigheter. Men det är ju så livet är, det riktigt goda, kärleksfulla, pålitliga och trygga, det kanske bara finns i litteraturen det också. Bullerbyn ligger ju inte så långt borta från 18-åringarnas erfarenhetsvärld. Nu blir den väl en tillgång först när de får egna barn att läsa för. Men vi har slutet kvar, det tar vi imorgon. Slutet ja, det blodiga.
Odysseus har också varit i farten på våra lektioner i åk 1. Han kom så äntligen hem till sin hund, sin son, sin hustru och sina fiender. Det blev också ett blodigt slut på den historien, även om hjälten klarade sig på det klassiska viset. Det var värre med fröken Julie. Hur det gick för Jean kan vi bara gissa. Förmodligen klättrade han vidare och trampade på fler lik innan han gav upp andan. I nästa vecka ska de få ett läxförhör på Strindbergsläxan jag delar ut i morgon. Det blir inte så svårt men kan bli en påminnelse om att man ska vara på "jobbet". Studiebidraget är inte så stort, men att göra rätt för sig är hedersamt. Och med all sannolikhet har man missat någon diskusion, inte kunnat göra sin stämma hörd, inte blivit informerad ... ja gjort en riktig dålig affär.
Det kanske kommer en fortsättning ... och det gör det. Efter att läst färdigt elevreflektioner kan jag ju bidra med en. Klassen har inte riktigt sett hela pjäsen ännu, ca 1/4 återstår. En av eleverna skriver:
Julie spelade ett spel. Hon försökte förföra Jean och visst lyckades hon. Det trodde hon i alla fall: Men Jean spelade även han ett spel och var alltid steget före. Julie besegrades också i sitt eget spel. Hon trodde det var hon som höll i trådarna och att hon hade Jean precis där hon ville ha honom. Men allt Julie gjorde eller sa kom sedan Jean att använda till sin fördel.
Plötsligt var rollerna ombytta. Jean var den som stod över Julie. Hon trodde sig ha lurat honom men hon blev den lurade istället. Hon spelade Jean rakt i händerna. Genom att låta Julie tro att det var hon som bestämde kunde Jean sätta sin plan i verket. Julie kom att bli beroende av Jean. Det var han som höll i hennes öde. Julie låg framför Jeans fötter och hon visste att hon var besegrad. Hon var fångad, överlistad av en tjänare. Jean hade fått henne att falla och hon fick Jean att resa sig där han varit i hela sitt liv och han såg till att dra nytta av det. Det var äntligen Jeans tur att få behandlar Julie så som hon behandlat honom. En bricka i ett spel.
Det var ett par exempel till som jag ska dela ut imorgon (idag, oj då) med liknande. Det är få saker som är så uppiggande och friskt som elevernas egna texter. Peer groups och sådant för den initierade. Det är också få saker som håller lärarens hjärna igång som när friska ögon ser mönster i nytt stoff.