Falkenberg är OK
"Jag älskar dimman som släpar våt" är en diktrad jag lärde mig tycka om när jag gick på lärarhögskolan i - Örebro. På den tiden sökte man allt som gick att söka på och så hampade det sig att jag hamnade där. Men diktraden nötte jag in eftersom det blev ett envetet högtryck som låg kvar vecka efter vecka med blixtrande kyla och stillastående luft. Snacka om skitlukt. I Örebro finns (fanns i alla fall på 60-talet) ett pappersbruk vars odör snarare förde tankarna till en ett mer onämnbart ställe än till en ung kvinnas andedräkt mitt under kyssen. Kanske var det för att vi var relativt nygifta då och att varje söndagskväll betydde en resa från del älskades andedräkt till den motbjudande atmosfär Örebro erbjöd. Nå, det är historia nu. Men hustrun finns kvar ...
Jag minns dock att jag fick en hyra en kanonlägenhet vid Järntorget i Örebro. Innehavarinnan hade kvalificerat sig för ett hem och hade egentligen bara lägenheten kvar för sin systers skull, hon kom ett par gånger om året från Strömstad för att häla på. Nu fick den vänliga gamla damen hyran betald och ett besök av mig lite då och då. Diakonissan, som genom kontakter förmedlade affären, fick hjälp med juniorarbetet i församlingen en gång i veckan.
Idag är det nästan dimma, ett fint duggregn som sveper in allt i en gråfuktig slöja. Jag älskar dimman som släpar våt ...
Igår hade vi handlat allt. Trodde vi. Vi handlade resten idag och då hade vi handlat allt. Trodde vi. En gång till fick jag åka in till Falkenberg och köpa smör, vispgrädde, julgransljus av stearin (som inte fanns på tre ställen) och ½ kg köttfärs. Att det sedan blev fem gånger så mycket jag släpade i handkorgarna är en annan sak. Men det lär väl gå åt. Några julklappar till brukar det bli. Hittills har jag alltid varit ute sista halvtimmen och i nästan folktomma butiker kunnat köpa precis det jag velat ha. Falkenberg är en perfekt stad att handla i. Göteborgsmyset är ersatt av en annan känsla, känslan av varje persons närvaro. Ofta har man täffat expediten förr men alltid möts man av en så påtaglig hjälpsamhet. Storstaden har sin begränsning i detta avseende - om man inte är en gammal känd kund. I Göteborg är urvalet större men samtidigt är det enklare i Falkenberg när det bara finns en bokhandel, en Kapp-Ahlbutik osv. Där finns dock Lidl, men där finns nästan ingenting å andra sidan, inget man känner till i alla fal: en sorts ljus i beige att sätta i ljusstakarna till jul. Vem vill ha det? Bara dumt att inbilla sig att de skulle ha julgransljus där. Men plattläggaren från Österrike hittar sina tyska favoritkorvar där
Nu har mörkret lagt sig. Ibland frågar hustrun när jag ska sätta upp de ljusslingor alla villaägare har lagt ut i trädgårdarna likt militärens snubbeltråd för trampminor (fast tvärtom, menar jag). Jag minns en sådan jul där jag efter mycket tjat snurrade in ett äppleträd i ljusslingan. Det var en lång vinter det året och när jag fram emot påsk skulle avbryta ljuskonsterna, blev det nästan enklare att samla ihop resterna och lägga det på återvinningens altare än att försöka paketera det igen. De flesta lamporna hade slocknat.
Men här finns varken träd eller buskar (fast det var nu inte alldeles sant, ett par träd håller på att se dagens ljus i vår trädgård, och några buskyngel mognar till sin tonårstid ute i det blåsigt våta. Kanske skulle jag gå ut och överraska med att rama in trädgården?
Jag minns dock att jag fick en hyra en kanonlägenhet vid Järntorget i Örebro. Innehavarinnan hade kvalificerat sig för ett hem och hade egentligen bara lägenheten kvar för sin systers skull, hon kom ett par gånger om året från Strömstad för att häla på. Nu fick den vänliga gamla damen hyran betald och ett besök av mig lite då och då. Diakonissan, som genom kontakter förmedlade affären, fick hjälp med juniorarbetet i församlingen en gång i veckan.
Idag är det nästan dimma, ett fint duggregn som sveper in allt i en gråfuktig slöja. Jag älskar dimman som släpar våt ...
Igår hade vi handlat allt. Trodde vi. Vi handlade resten idag och då hade vi handlat allt. Trodde vi. En gång till fick jag åka in till Falkenberg och köpa smör, vispgrädde, julgransljus av stearin (som inte fanns på tre ställen) och ½ kg köttfärs. Att det sedan blev fem gånger så mycket jag släpade i handkorgarna är en annan sak. Men det lär väl gå åt. Några julklappar till brukar det bli. Hittills har jag alltid varit ute sista halvtimmen och i nästan folktomma butiker kunnat köpa precis det jag velat ha. Falkenberg är en perfekt stad att handla i. Göteborgsmyset är ersatt av en annan känsla, känslan av varje persons närvaro. Ofta har man täffat expediten förr men alltid möts man av en så påtaglig hjälpsamhet. Storstaden har sin begränsning i detta avseende - om man inte är en gammal känd kund. I Göteborg är urvalet större men samtidigt är det enklare i Falkenberg när det bara finns en bokhandel, en Kapp-Ahlbutik osv. Där finns dock Lidl, men där finns nästan ingenting å andra sidan, inget man känner till i alla fal: en sorts ljus i beige att sätta i ljusstakarna till jul. Vem vill ha det? Bara dumt att inbilla sig att de skulle ha julgransljus där. Men plattläggaren från Österrike hittar sina tyska favoritkorvar där
Nu har mörkret lagt sig. Ibland frågar hustrun när jag ska sätta upp de ljusslingor alla villaägare har lagt ut i trädgårdarna likt militärens snubbeltråd för trampminor (fast tvärtom, menar jag). Jag minns en sådan jul där jag efter mycket tjat snurrade in ett äppleträd i ljusslingan. Det var en lång vinter det året och när jag fram emot påsk skulle avbryta ljuskonsterna, blev det nästan enklare att samla ihop resterna och lägga det på återvinningens altare än att försöka paketera det igen. De flesta lamporna hade slocknat.
Men här finns varken träd eller buskar (fast det var nu inte alldeles sant, ett par träd håller på att se dagens ljus i vår trädgård, och några buskyngel mognar till sin tonårstid ute i det blåsigt våta. Kanske skulle jag gå ut och överraska med att rama in trädgården?
Kommentarer
Postat av: Anonym
GOD JUL!
Trackback